Wikileaks skapar kaos. Avslöjar sådant som är nytt för oss, och sådant vi redan visste (t.ex. att Norges flygaffär var helskum, det hade ju både NyT och Norska medier kunnat påvisa tidigare).
Någon inom FRA tröttnar och går ut med att organisationen är slarvig, en potentiell säkerhetsrisk, och definitivt inte lever upp till vad som lovades när man införde FRA-lagen. Kontrollorganen är lama ankor som aningen inte vill eller inte har möjlighet att göra sitt arbete.
Några högst personliga reflektioner som är mina och endast mina åsikter…
Om incidenten som sådan:
- Jag är övertygad om att vi alla en vacker dag måste stå ansvariga för vårt handlande och våra ordalag. Jag ser det inte som något religiöst, utan ett pragmatiskt faktum som genom dess självklarhet nästan blir ödesmättat. Till exempel tycker jag att all kritik skall vara på ett sätt som du fortfarande kan stå för om det kommer ut. Säg inte saker på ett onödigt kränkande sätt, skriv för guds skull inte ner det på ett olämpligt sätt, och försök ha en positiv livssyn. Visst kan man behöva göra avsteg från sin moraliska kompass någon gång, men då måste man kunna förklara sig om det kommer ut. Det är uppenbart att många berörda helt byggt sin verksamhet kring hemlighetsmakeri – att aldrig behöva förklara sig. Därför bränner det nu hårt när det kommer ut, man kan inte förklara sig utan svamlar.
- Läckorna handlar lika mycket om organisationers moraliska svagheter som deras oförmåga att hantera intern kritik och medarbetare som mår dåligt. Att en organisation är åt helvete måste man kunna fånga upp internt, att det är så svårt / farligt att ge intern kritik att man väljer att bryta sina djupaste löften är mycket illa. Att dessutom vissa individer varit svaga / problematiska borde man kunna identifiera. En kille som Bradley borde fått hjälp av psykolog i långt innan.
- Need to know. Bradley behövde veta vad som hände i det militära för sina arbetsuppgifter. Han behövde inte veta vad världens regeringar sysslade med för fuffens. Att man bröt mot Need to know principen gjorde saken värre ur två aspekter: 1. Bradley fick mer information att läcka, 2: Mer saker tyngde hans samvete . Som hans citat ”almost criminal political back dealings” på wikipedia antyder så var det diplomathemligheterna en av sakerna som fick honom att läcka.
Om övervakningen:
- Detta är i princip en dålig idé. Nödvändigt? Kanske. Men fortfarande dåligt.
- Missbruk från FRA är naturligt och svårt att stävja. FRA vill naturligtvis hjälpa stat och regering så mycket det går, en organisation vill alltid vara duktig inför den som föder den. Därför så finns det alltid incitament för röra sig i gråzoner eller direkt olagliga områden.
- Sverige är ett land med fri bevisprövning. Skit samma vilka lik Sverige gått över för att få sina bevis. Till skillnad från USA kan vi inte straffa staten för dess missbruk och övertramp. I USA kan bevis kastas ut för att de inhämtats på olagliga sätt. I USA finns även det femte tillägget, att man inte behöver vittna mot sig själv. När terrormisstänkt torteras för att få ut information, så kastades inte bara hans eget vittnesmål – utan även de vittnesmål som verifierade att hans ord var sant. Ett land som har ett lagramverk för att straffa staten kan man tänka sig mer makt hos staten. I ett land med fri bevisprövning – alltså utan skydd för medborgarna från statens maktmissbruk – är tanken på frihet att utöva avlyssning barockt.
- Handeln med inhämtad information är uppenbart en risk. Med tanke på rapporteringen om FRA’s problem med att säkra oss från att annat land utnyttjar FRA för att spionera mot Sverige så kan man fråga sig vad tusan som har hänt. Det är tio år sedan EU släppte rapporten Interception Capabilities 2000 och bland annat fastslog att det nätverk som FRA nu är en del av användes för att spionera mot EU’s ekonomiska intressen, bland annat för att sabba europeisk flygplansförsäljning. Vi har i 10 år vetat att spionätet i hög grad är ett nätverk för industriellt och ekonomiskt spionage mot EU, och tydligen deltar vi helt okritiskt med marginell prövning av vilka uppgifter man hämtar från FRA. Ursäkta, men vad tusan… är någon helt dum i huvudet?
- Vi vet att myndigheter älskar att missbruka makt. I USA bedriver DoJ utbildning i hur man utnyttjar anti-terror lagar i andra syften än att bekämpa terror.
- 60 minutes har haft reportage om ren nöjesavlyssning bland NSA-anställda. På senare tid har vi sett flera olika läckor till media i olika former. När man ger så mycket makt till en organisation så blir även deras anställda ett problem. Vi har hittills sett publika läckor av information som varit skadlig/olämplig för regeringar. Företags affärsplaner kan bli läckt i framtiden, eller kändisar sexvanor. Inom vården har man system som loggar intrång i journaler. Undrar om man inom underrättelsetjänster överväger något liknande nu, när det är så tydligt visat att idén om att ”våra gubbar håller tyst” inte håller?
Jepp jepp, dags att hålla käft nu innan jag får ögon och öron efter mig. Ja just det ja, en av riskerna Piratpartiet brukar ta upp: Vetskapen om att du är avlyssnad och att allt du säger kan missbrukas får dig att självcensurera dig. Du faller in i fållan för att inte bli bränd den dagen fel person tittar på vad du har skrivit, med de onda glasögonen på dig.
Blaufish 