Systemkamera – objektiv

Val av objektiv är en svår gren.

På temat att få ihop riktigt bra bilder som duger för att dokumentera viktiga händelser i ens liv:

  • Oftast följer det med kameran ett kitobjektiv, som presterar ganska mycket sämre än vad kameran kan leverera. Jag tycker man kan spara de pengarna och lägga dem på något annat, så är det någon tusenlapp som kommer till bättre användning!
  • Vet man inte på förhand vilka typer av foton man gillar att ta, så är det förmodligen så att man mest tar foton som en ”normalzoom” klarar. Normalzommar brukar vara på 17-50mm eller 18-55mm. Intressanta normalzommar kostar mellan 3,500 och 10,000 kronor. En normalzoom med en stor bländare på F/2.8 är ett intressant val, eftersom en så stor bländare är ”snabb” (det vill säga, i svåra situationer tar du bilderna på kortare tid eller lägre ISO än vad ett kitobjektiv klarar; där kitobjektivet levererar skit ger ett sådant objektiv mycket bättre bilder)
  • För konstnärliga foton, riktigt bra porträttfoton och extrema närbilder är ett macroobjektiv intressant. Macro är lingo för att objektivet kan återge små saker extremt väl. Det finns bland annat 60mm och 90mm, med stor bländare som t.ex. F/2.8, och går för typ 4,000 – 5,500. Många av mina bästa foton är tagna med den typen av objektiv.

För andra situationer kan följande objektiv vara intressanta:

  • För foto i de allra mest mörka situationer vill man kanske ha ett extremt ljusstarkt objektiv. De flesta kameratillverkare säljer t.ex. fasta 50mm objektiv med väldigt stor bländare som F/1.8 för en mycket billig peng, typ 1,0002,000 spänn.
  • För foton på långt håll är 150mm eller mer ett måste. För att plåta fåglar på långt håll sägs 300mm eller mer  krävas. Tele är inte min starkaste sida, jag har mest plåtat i lägre tele så som 90mm eller 200mm, vilket räcker för sådant som är ganska nära.
  • Vidvinkel kan vara intressant. Extrem vidvinkel är roligt just för att det kan fånga vidder ute i naturen. Det kan också användas för att ge en surealistisk och overklig känsla om man tar med objekt som är nära med i fotot.
  • Manuella linser: Samyang har en bunt intressanta retro-objektiv; manuella och snackar inte så mycket med kameran. Man får tydligen ställa in det mesta manuellt; fokus och slutartider m.m. Men klarar man det så kan man få mycket prisvärd vidvinkel, fisköga, och ljusstark 85mm kort-tele glugg.
  • Lensbaby gör bland annat små skumma linser som ger konstiga tilt-and-shit / selective focus liknande tekniker. Alltså att en väldigt selektiv utvald punkt är i fokus, intressant för porträtt.

Flera av tipsen handlar om F-värde på objektiven, hur de snabbar upp fotot och hur de kan göra porträtt vackrare. Se gärna Tamrons Depth of Field testapplikation eller wikipedia artikeln om snabba objektiv.

Annonser

Systemkamera – Tänkbara val

Först ut när man väljer sin första systemkamera så är systemet det viktigaste att välja. Eftersom man förmodligen inte kommer byta system, så är det förmodligen ett val som man gör en enda gång i sitt liv, så det är bra om man gör det rätt.

Bra saker att tänka på:

  • Har du starka åsikter om vilken kameratillverkare du tycker bäst om eller tycker är mest lättanvänd? Själv valde jag Canon EOS delvis eftersom jag gillade Canons kompaktkameror, men jag tycker Nikon gör objektiv som ser lite ”snyggare” ut. Efter egna tester insåg jag att Nikons system är extremt likt Canon i hur man jobbar med kameran, de har gått precis samma skola. Men bland annat en del modeller Panasonic är kräver att man leta runt i krångliga menyer även när man skall ändra enkla saker.
  • Har ni ett kamerasystem inom familjen? T.ex. föräldrar/syskon/vän med systemkamera? Ni kan prova, låna eller köpa begagnat av varandra om ni köper kompatibla system.
  • Vilken tillverkare har bästa / mest privsvärda kamera för tillfället? Det är en vanlig aspekt att gå efter, men den är egentligen lite kortsiktigt tänkt… att uppgradera kameran kostar väldigt lite jämför med totalkostnaden för ett system.
  • Storlek – är det viktigt för dig att kameran är liten? Är det viktigt att objektiven är små och lätta?
  • Vad har du för krav på sensorstorlekar, ISO-prestanda och möjlighet till vidvinkel? Är det okej med de begränsningar som t.ex. Micro Four Thirds tillför?
  • Vill du fota ”seriöst” genom att hålla stabilt och titta genom sökaren, som en traditionell fotograf? Eller vill du behandla kameran mer som en kompaktkamera, en ”point and shoot” kamera?
  • Vilka är de två-tre objektiv du måste köpa? Vad kommer ditt system kosta?
  • Hur vanligt är systemet? Finns det gott om företag som tillverkar objektiv till systemet?

Är storlek och vikt en viktig fråga så Ricoh GXR intressant (men har väldigt få objektiv idag!) eftersom man kan behandla den på sätt man inte kan behandla normala systemkameror. Ricoh kommer nog inte få så många tredjepartstillverkare eftersom det är så mycket elektronik i deras objektiv. Annars så är Samsung NX (APS-C sensor) intressant, även om de likt Ricoh inte riktigt fått upp fart, men där har åtminstone en tredjepart tillverkare hoppat på tåget – förmodligen kommer fler. Det säkraste valet på mini-marknaden är Micro Four Thirds kameror, där finns det hyfsat gott om objektivtillverkare, och standarden gör att objektiven blir små och nätta.

Det typiska valet är en DSLR spegelreflexkamera med APS-C sensor, av Canon, Nikon eller möjligen Sony, Pentax m.fl. Då hamnar man i den klassiska ingångskategorin, och det är egentligen mest en fråga om personliga preferenser vad man väljer. Man får en rejäl kamera med en sensor som presterar bra, och man kan köpa massvis med objektiv både från kameratillverkaren och från andra objektivtillverkare. Nackdelen med dessa kameror är att storlek och vikt gör att det är ganska opraktiskt att ha med sig mer än ett extra objektiv till kameran; vill man ha med sig många objektiv är det ryggsäck eller rejäl sidoväska som gäller.

Systemkamera – Tre huvudkategorier!

Vid dagens lunch kom ämnet in på att ta foton av viktiga ögonblick i livet som man kommer känna sig nöjd med. För många är det naturliga valet systemkamera, och vips kommer man in i en hel värld av begrepp, möjligheter och tekniker. Först ut så skulle jag säga att det finns tre olika ”typer” av systemkameror idag:

Kategori 1: Traditionell spegelreflexkamera (SLR, DSLR)

Säger man systemkamera utan att säga något mer, så är det en Digital Singel-Lens Reflex kamera de flesta tänker på. Alltså den traditionella systemkameran som kommer från filmrullarnas tid, med en optisk sökare (”hålet” du tittar i när du fotar). En kamera som du öppnar och byter ut objektivet på. Kameran blir stor bland annat eftersom designen innehåller en vippande spegel. Canon och Nikon är väldigt stora här, de traditionella spelarna så att säga. Sony tillverkar också DSLR. Utöver tillverkarnas egna objektiv så tillverkar många företag objektiv för dessa kameror, så man kan välja lite utifrån budget och behov.

Sidospår: sensorstorlekar!

Spegelreflexkamerorna har oftast en APS-C sensor (det som tar bilden) som är mycket större än vad som sitter i en kompaktkamera. Bland annat därför så har dessa kameror mycket bättre förmåga att ta bilder i mörka förhållanden än vad en kompaktkamera, du kan skruva upp ISO-värdet mycket högre utan att fotot blir dåligt. Förmågan att ta bilder i svåra förhållanden brukar kallas ISO-prestanda, och tar du bilder vid för hög ISO så blir bilden antingen ”myrornas krig” (massa brus och punkter i bilden) eller suddiga (många kameror känner igen ISO-brus och försöker ta bort det genom att göra bilden mjukare och suddigare). Min Canon EOS 450D och upp till ISO-400 kan man lita på den, vid ISO-800 är den lite opålitlig och

Många av de dyraste kamerorna från Canon, Nikon och Sony är fullformatkameror, alltså att sensor är lika stor som en filmrutan på en sådan där klassisk filmrulle (du vet, de där 24/36 bildrullarna som var poppis innan fotot blev digitalt). En av fördelarna med fullformat är att bilden blir vidare, du får se mer av världen, vilket denna illustration visar fint. En annan fördel är naturligtvis att större sensor möjliggör bättre ISO-prestanda.

Det finns en kategori DSLR-kameror på marknaden som kallas Four Thirds med bland annat Olympus och Panasonic bakom sig. De har minskat kamerastorleken en del genom att designa från starten för att det skall bli en digitalkamera. Four Thirds har bland annat gjort en sensor som är ganska mycket mindre än APS-C för att få ner storlekarna på kamera och objektiv, vilket har en stor nackdel – det är nästan omöjligt att få riktigt vidvinkliga objektiv till Four Thirds; ett 10mm objektiv är inte alls lika vidvinkligt på en Four Thirds kamera som på en APS-C kamera. Teoretiskt sätt borde de också sämre ISO-prestanda, men där hävdar många källor att skillnaden i praktiken är väldigt liten.

För mer info om sensorstorlekar, se Image sensor format på wikipedia.

Kategori 2: Systemkameror utan spegel

Spegelreflexkamerorna var designade som de var på grund av att man tog analogkameror och gjorde dem digitala. Olympus och Panasonic insåg att deras Four Thirds system kunde krympas mycket om de blev helt digitala genom att kasta bort mekaniken, det vill säga den vippande spegeln. Den krympta spegellösa varianten kallas Micro Four Thirds. Antingen så använder man en elektronisk sökare (en liten monitor för ögat), eller tittar på skärmen, eller helt enkelt riktar den mot det man vill fota och knäpper av. Extremt små systemkameror är värdeordet! Micro Four Third kameror är för övrigt bakåtkompatibla med Four Thirds objektiv, om man köper en adapter-ring.

Elektroniktillverkaren Samsung har nu också kastas sig in i leken och börjat tillverka systemkameror utan vippande spegel, Samsung NX. Samsung NX har idag väldigt få objektivtillverkare med sig. En fördel med Samsung NX gentimot Micro Four Thirds är att det är APS-C baserat; det vill säga potentiellt sätt bättre ISO-prestanda, och mer vidvinkliga bilder.

Kategori 3: Systemkameror med sensorn i objektivet!

Det brukar sägas att man sparar det bästa till sist. Och kanske gör jag det, för om jag själv skulle köpa helt nytt system någon gång i framtiden skulle jag fundera mycket på Ricoh GXR! Ricoh GXR flyttar väldigt mycket av kameran utifrån kamerahuset och in i objektivet. Det har två stora fördelar:

  • Andra systemkameror har problemet att man måste vara rädd om dem när man öppnar dem för att byta objektiv, se till att man inte får in skräp i kameran – eller så får man kämpa med att få rent kameran när man fått in smuts in i den (roligare kan man ha, lita på mig…)
  • Andra systemkameror är ”fasta” konstruktioner; vill man ha tele till fullformat eller APS-C så blir objektivet mycket stort. Vill man ha vidvinkel till en liten sensor så är man, hum, körd!

Med Ricoh GXR är objektivmodulerna något man bara kan rycka loss och ersätta med en annan, relativt slarvigt för att vara i kamera-sammanhang. Idag finns det ett Macro-objektiv modul för att ta fina bilder, som är baserat på en APS-C sensor. De två andra kameramodulerna är baserade på väldigt små sensorer, så de förmodligen inte världsbäst på att superbilder.

För att Ricoh GXR skall bli riktigt intressant måste systemet breddas med fler bra objektiv, t.ex.

  • vidvinkel
  • längre macro objektiv
  • allmänt; fler objektiv med större sensorer, något riktigt nattfoto paket!