Södra Kungsleden, Dag 8: Aigertstugan – Ammarnäs

Vaknade vid 6, drog mig någon timme tills Kaprifol vaknade. Pratade lite med henne, trött. Hon skulle sova vidare.

Satt och pratade med värden, kollade på kartor, skrev i min lilla bok, gick runt och fotade, osv.

Kaprifol kom ut. Mår bättre – men inte frisk. Vill gå vidare idag.

Frukost: gröt + lingonsylt + russin.

Grabbarna vi möte igår kom förbi. Stugvärden såg direkt ett fel: ”var är ert tält?!?”. Svaret: ”vinden tog det”. Jag hajade till: ”va?!? På allvar?!”. Japp, allvar. Frågan som bubblade i mitt huvud men aldrig blev ställd: tappade de tältet när de fällde ner det, eller vaknade de av att tältet flög ifrån dem? Stugvärdens oro för att deras tält inte var ”fjälldugligt” blev synnerligen besannat.

Toalett 789 möh

Jag och Kaprifol gick nästan oavbrutet mot Ammarnäs, med bara kortare fotostopp eller vattenpauser (ingen lunch). Hade vi hällt dagens takt hela resan hade vi kunnat gå hur långt som helst!

Hittade lite omogna hjortronbär, goda…

Plåtade ett vattenfall

Skyltning m.m. började göra klart att vi var mycket nära civilisationen…

Eftersom vi verkligen ville avsluta pga Kaprifols ohälsa (och ett elakt ösregn) så var det underbart att se civilisation! Men ett viss mått av vemod över att resan gick mot sitt slut inföll i min själ, hade nog gärna fortsatt lika långt till om tiden funnits. Gå i det fria, bestiga toppar, inte ha internet, inte kunna få telefonsamtal…

”Välkomna till Ammarnäs” ropade en cyklist när vi vandrade in i byn.

STF hade fullt men de ringde Ammarnäs Vandrarhem och förklarade att trötta vandrare kommit fram i regnet. Lyxigt värre blev vi hämtade med en stor SUV som vi lämnade väskorna i, fick rumsnyckeln, och kördes sen till vandrarhemmet.

Sällan har man mött så välkomnande människor som Ammarnäsborna. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad, men man blir verkligen välkomnad och det känns som att de tycker det är roligt med gästerna. Har man någon som helst plan på att strosa runt lite anonymt så kan man glömma det – det är en söt pytteliten by som byborna själva uppskattar till ”knappt 150 personer” 🙂

I samband med middagen fick vi tag på reklamtröjjor för Ammarnäs FVO; såg lite ut som humle och dumle när vi lallade runt i identiska tröjjor. Men det var skönt att slippa svetten. Eller som jag formulerade det om köpet: ”Härligt! Den jag har på mig nu är min fräschaste tröjja, den har jag bara sovit i”.

Mumsade fin middag på Ammarnäs Gård: älgburgare, kaffe, sallad, mjölk, hårt polarbröd, smör, okänd chutney, inlagd pumpa.

Listade ut hur bastun funkade, jag och kaprifol bastade. Hörde sen tjut i korridoren ”The sauna is working now!!!” och visade utländskt tjejer hur man reglerar den och stänger av.

Vandrarhemmet kändes en smula fallfärdigt 😉

Träffade en ung kille som bodde en bit utanför Ammarnäs och som hängde på vandrarhemmet för att det var roligare än hemma (familjen hoggade TVn jämt). Han undrade om jag bodde i ammarnäs (antar att Ammarnäs FVO tröjan gav intrycket att man är på besök lite längre än över natten).
”nej nej, göteborgare! Gick från hemavan.”
”Så långt! Jobbigt!”
”ja, tårna gör lite ont”
”de brukar göra det när man gått”

Odometer: 109.21 km (dagstur 9km)

Annonser

Södra Kungsleden, Dag 7: Stor-Aigert till Aigertstugan

Vaknade tidigt (06.20) och rev lägret fort för att slippa myggen, utan att äta frukost.

Kort efter att vi nått Kungsleden så krashade Kaprifols humör. Febern, kyla och sömnbrist slog hårt mot henne. Men vägrade stanna för frukost bland myggen.

Stretade på och gav Kaprifol vatten och choklad; vid varje tredje ledmarkering blev det vatten-/chokladstopp.

Kort in på morgonen fick Kaprifol problem med rösten, bitvis kunde hon knappt använda den.

Till slut var det slut på mygg så jag fyllde på vatten i en jokk.

Så runt 9.30 var det äntligen frukost. Träffade en morgonpigg vandrare som redan gått 12km från Serve och tänkte nå Ammarnäs idag. Han skulle ta hela Kungsleden plus Fjällräven Classic på sin vandring!

Fylde på med papper i vindskyddet. Såg lite renar!

Såg en riktig fjällfågel igen,

Nästan framme mötte två glada herrar på väg upp för att tälta i sluttningen.

Till slut nådde vi Aigert stugan. Fick ett jättebra bemötande från värden som hade en massa bra husmorstipps om hur man kunde hantera Kaprifols ohälsa;
– sov så länge det bara går, vila ut sjukdommen.
– checkout 11.30 gäller inte för oss. Vill vi gå senare är det helt okej.
– om fortfarande sjuk nästa dag, ta en dag till här. Att hinna till 13.00 bussen imorgon direkt från fjällstugan, inga problem.

Vi var enda gästerna, så vi tyckte det var onödigt att tända bastun. Fick istället en rejäl kanna varmvatten som vi tog till bastun och tvättade oss med.

Stugvärden hade Telia och fick SMS. Hennes vänner ville ha pizza. ”Var skall jag få tag på pizza???” undrade hon. ”Beställ utkörning från Sorsele” fick hon som svar. En stund senare kom tre ungdomar, som hon tyckte tagit en märklig väg. Visade sig att de kom från Ammarnäs och tagit stor-Aigert som en liten dagstur. Fast någon pizza från Sorsele fick de inte…

”skrev ni i STF toppboken?”
”jadå”
”skrev ni av koden?”
”va?”
”om ni bestiger tre toppar och sparar koderna kan ni beställa ett toppmärke från STF”
”Nej, det gjorde vi inte”

Frågade dem om de behövde den. ”äch, vi kan skriva av den någon annan gång, vi är där ganska ofta”.

Ungdomarna handlade lite godis, och gick sen hem till Ammarnäs.

Så fick vi matat Kaprifol, medan vi överöstes med husmorsknep, berättelser om livet som stugvärd. Lånade ut näsdukar. Blickade ut över fjällen och oroade sig över de som tältade och deras undermåliga tält (tydligen hade de en presenning under för att tältet inte var vattentätt).

Odometer 100.63 km (dagstur 13km)

Södra Kungsleden, Dag 6: Serve – Stor Aigert

Mygg i sovsalen irriterade mig hela natten. Slog man ihjäl en så kom nästa och surrade brevid örat. Så på morgonen var man seg.

Frukost: köttbullar i gräddsås, potatismos, lingonsylt, kaffe. Mums!!!

Kaprifol var inte lycklig vid bron, men klarade den jättefint!

Kaprifol var lite road av att bron var från 88, men vi enades om att den uppenbarligen höll väldigt bra eftersom den fortfarande är kvar =)

Har man bro-fobi så är inte trasigt räcke helt populärt…

Video från bron:

Filmade fåglar som argt utropat Kungsleden till sitt revir. I efterhand känns det som om man kanske kunnat göra på något annat sätt som störde den mindre, men det är inte så lätt när man inte är van vid djuret eller förstår hur reviret ser ut. Den fågeln måste vara rätt trött på människor eftersom typ 10 vandrare om dagen passerar nära dess bo.

Förklarade dem för tyskar vi möte;

  • Jag: fliegel
  • Kaprifol: fögeln. Mit kind!

Filmade lämmel som inte märkte mig!

Lite senare sprang en av dess kompisar in under stenarna som markerar leden, helt osynlig för blotta ögat, men jag pillade lite på kameran och testade – mycket riktigt, kameran ser vad ögat inte ser!

Stannade och åt lunch i första vindskyddet.

Avråddes från att tälta nära nästa vindskydd av en vandrare vi möte. Långt från vatten osv ansåg han.

Kaprifol kläkte idén om att bestiga Stor-Aigert.

Slog upp tält för ett tillfälligt basecamp en bit från berget. Enormt mycket mygg och flugor!

Började bestiga berget, vilket tog mycket längre tid än vad man kan tro – det är ju liksom en gigantiskt hög kulle. Höjden och turen upp bjöd på underbar utsikt.

Signerade STF-toppbok.

Dåligt väder inte långt bort från berget. Gick ner till basecamp och tog skydd från ovädret (som aldrig kom hit). För att slippa myggen skippade vi matlagning och åt kall tonfisk utan något till.

Vi var för trötta för att flytta på oss, så vårt basecamp fick bli var vi sov denna natt.

Odometer: 87.3km (dagstur 17km)

Södra Kungsleden, Dag 5: Tärnasjöstugan – Servestugorna

Ja, det här med att navigera. Skyltar, 2st kartor, 2st kompass, 2st GPS. Inget hjälper om båda tror att den andra navigerar.

Vi traskade iväg åt fel håll, längs en led som tog oss norrut och sen österut.

Att gå tillbaka kändes som en tråkig start; Kaprifol tyckte t.om. det skulle sabba dagen. Men vad tusan, vi kan ju navigera, och det var ju fint väder. Vi tog ut på kartan hur man dels undviker den jobbigaste terrängen (våtmarker, kraftiga stigningar). Dessutom prioriterade vi att gå över höjder, dels för att kunna njuta av utsikt, dels visuelt kunna verifiera att vi går i rätt riktningar.

Nu såg vi till att ha koll var vi var, vart vi var på väg, och veta det både på papperskartan, GPS och ute i verkligheten.

Gick hur bra som helst 🙂

Möte en tyska vi träffat i Tärnasjöstugan, som gått efter oss men gått om oss när vi ”took the scenic route” 😉 Åt mat, tyskan roades av vårt kök som hon tyckte var spejsat. Tyskan tuggade torkat kött och svamp som hon köpt färdigförpackat för att kunna ätas utan tillagning (alla gör saker lite olika i fjällen!)

Såg renar. Tyskans iPhone ville att hon skulle ladda upp till Facebook. Hur telefonen nu tänkt att hon skulle få nät ute i svenska fjällen…

Träffade en mysterisk koreanska som hamnat i en diskussion med någon om vägen och sen haft en karta som inte tillhörde henne. Så hon bad oss ge den till dom, som skulle komma bakom oss. Men ingen saknade kartan. När vi nådde Serve gav vi den till stugvärden som skulle spara den tills den dagen någon utan karta dök upp vid hennes port.

Odometer: 70.58km (dagstur 17km)

Södra Kungsleden, Dag 4: Tärnasjöstugan

Kaprifol var trött och krasslig på morgonen, och vi överlade och planerade lite. Valet blev att ta ut en av våra planerade reservdagar: gå några kilometer och sen njuta med bastu etc.

På vägen mötte vi en lämmel som argt skällde ut oss för att vi gick på spången bredvid hans/hennes lilla håla.

Fick även se en groda

Underbart med värme, tvätta sig, bastu och rena kläder.

Hugga ved var extremt jobbigt; visade sig sen att jag huggt fel ved; blöt och seg.

Lunch: köttbullar i gräddsås, potatismos, jordgubbskräm.

Middag: bullens korv + potatismos + fruktsoppa resp. blåbärs-/hallonsoppa.

Kaprifol avrundade kvällen tidigt pga eventuell feber.

Odometer: 53.27 km (dagstur 6km)

Södra Kungsleden, Dag 3: Syter – Tärnasjö

Sov dåligt i tältet. Vinden slet i tältet under natten. Vaknade av frossa och fick klä på mig lite för att stärka upp mot kylan.

Vaknade av att Kaprifol sa ”det är renar utanför tältet”. ”uuh nej det är inga renar, sov vidare” ”jo! Renar! Jag går ut” ”allvar?! Ta med kameran!!!”

Handlade mat i syterstugan och letade lite efter geocachen i närheten utan framgång.

Kaprifols bro-fobi fick sina första stora prövningar: broarna över till Tärnasjö. Och det gick jättebra!

Slog läger en bit innan Tärnasjöstugorna.

Odometer 47.36 km (dagstur 17km)

Södra Kungsleden, Dag 2: Viterskalet – Syterskalet – Voukkenase (Vuekienaesie)

Vi började med att gå till Viterskalstugan. Handlade mat pratade med värd om att bestiga Syterstoppen. Värden avrådde från att gå upp den branta vägen till Syterskalet med packning och utan stavar. De som tog sig upp den vägen gjorde det utan packning och ofta med stav, pga mycket brant.

En annan fråga var om det ens gick att gå upp, för toppen var helt täckt i moln. Hon svarade att åtminstone två gäng skulle försöka under dagen, gå upp till strax nedanför molnen och försöka vänta ut att vädret kanske klarnade mot eftermiddagen. Om någon faktiskt lyckades är jag fundersam på, så vitt vi kunde se var det täta moln hela dagen. Men man kanske har tillräckligt med sikt för att ta sig fram till toppen?

Vi tog oss till Lunch with a view,

och turligt nog hittade vi cachen ganska lätt;

Blåste jättekallt. Stugvärden i Viterskalet hade talat om att Syterskalet ibland fungerade som en vindtunnel där vindarna förstärktes, var nog precis det vi råkade ut för. Kaprifol blev rejält nedkyld. Vi loggade Syterskalet och tog stopp vid vindskyddet för att återfå värmen. Först åt vi två tonfiskkonserver för att komma tillbaka till planeten jorden, sen gick jag ut och kokade vatten till lite varm dryck och så. Lagom till att vi började packa ihop kom en grupp om fyra vandrare som gått i motvind. Deras ansikten var röda och vinpinade, och en av herrarna hade förfrusit sina händer och var mycket missnöjd med att hans fru behövde dalta med honom och ta en paus för att hans händer skulle få upp värmen.

Vi diskuterade att bestiga Sytertoppen via den flakare stigningen nästa dag men det kändes osäkert hur mycket tid (vi hade ca 1.5 reservdagar för resan) det skulle ta eftersom det verkade som att hela dagen skulle förbli molning och vindig, och morgondagen likaså. Om det ens gick att komma fram till toppen skulle man inte se mycket.

Vi kom på en alternativ idé och gick några hundra meter från Kungsleden och besteg Voukkenase (1012 m). Klättringen upp på den toppen tog bara ca 10 minuter eftersom det är liten höjdskillnad mellan den och Kungsleden. Men den bjöd på en magnifik utsikt,

På och runt Voukkenase (Vuekienaesie) fann vi fem renhorn utan att leta. Tror man kunde få fram hur många som helst genom att lalla runt där 🙂

Odometer: 34.23km (dagens tur 24km)

Fotnot/Uppdatering: Odometern är alltså på GPS:en, och jag tror den ger markant annorlunda värden än vad kartböcker, STF m.fl. anger, av flera faktorer:

  • Fel i GPS mottagning ger ibland utslag på Odometern, ett stopp kan felaktigt räknas som att man går. Speciellt vindskyddet tror jag kan ge metrar eftersom man har dålig mottagning inomhus.
  • Jag tror STF’s siffror skall tas med en nypa salt. Jag tror det finns en hel del grova mätningar av fågelvägen, inte av hur leden går. Eftersom verkligheten är längre än vad en linjal visar, kommer mätningar av verkligheten ge längre sträckor,
  • Vi följer inte leden riktigt. Vi följde en sträcka som är skattad till 12km, men hade några kilometer kvar till viterskalet (förlängning), gjorde några korta avstickare (korta förlängningar), och gick inte hela vägen fram till Syterskalet (kort förkortning).
Summa summarum: YMMV. Jag tror GPS:ens odometer ibland lägger till metrar, i kombination med att STF’s skattningar av sträckorna är misstänkt låga, och att de flesta väljer att åtminstone göra några avsteg från leden.
Två anledningar till att jag rullade GPS under denna tur;
  • Vill kunna geotagga bilder.
  • Vid ett par tillfällen längs norra kungsleden 2009 blev jag misstänksam mot skyltade avstånd. Finns t.ex. en 3km skylt mot Singi saknar förankring i verkligheten, en bra bit efter att jag passerat den var det fågelvägen 2.8km kvar.