De senaste dagarnas små äventyr

17/4 2007:

Jag är i farten och planerar ett litet event (sammankomst för geocachare) vid namn Särö cykelmaraton. Tanken är att de intresserade skall samlas för en dag med ca 5mil cyklande, leta rätt på ca 4×3 burkar för att kunna loga fyra stycken intressanta multis, och äta lite mat och umgås.

På jobbet noterade jag att en massa cacher utplacerade av swejed publiceras, men de låg lite för olägligt till för att jag skulle hinna/orka ta dem. Stack iväg och besökte LV Foxholes istället. På kvällen kikade lite på de nya cacherna igen. Konstigt, ingen har varit där och loggat dem än, i vart fall har de inte skrivit in det på nätet. Finns det en changs att jag i morgon kan vara FTF (First To Find)? Kanske…? Ställde väckarklockan på 06:00 och gick å la mig.

18/4 2007:
GAAAAAH! Vem i h-t har ställt väckarklockan?????

Upp! 5minuters dusch (jag vaknar inte om jag inte får duscha). Slänger i mig en liten yogurt. Ut, upp på cykeln, iväg.

07:21. FTF! Efter att kutat upp för ett litet berg (något onödigt, fanns enklare väg visade det sig sen) hittar jag Woodgates Offspring #4 och med ett stort leende noterar jag är först här.

image14

07:43. FTF! Uppe på en höjd (som det fanns cykelväg hela vägen fram till) hittar jag Woodgates Offspring #2 och loggar dagens andra "första att finna fynd".

08:16. FTF! Efter en tids letande hittar jag Woodgates Offspring #1 brevid en liten fin sjö.

Hmmm, nu blir det nog kaos på jobbet om jag är ute och cachar längre. Iväg till kneget och dra sina små strån till stacken. Zip zap znap så har åtta timmar gått, och det är dags att geocache:a igen.

Går si så där, hittar inte en av Woodgate cacherna jag letar efter, men Woodgates Offspring #3 och Woodgate #3 hittas. Sen hittar jag Watertop, en riktigt fin cache (tillfälligt indragen pga strul) som markerar Guldhedens vattentorn. Väldigt fint vattentorn, som dessutom har ett Café uppe på toppen. Jag tar trapporna upp och lyckas för 37 kronor köpa mig en liten dricka och en stor macka/sallad med köttbullar och sådant där lila rödbetsklägg på. Mums! Därefter så besöker jag Den Blåa Gården, en av få cacher utplacerade av en trevlig bekant vid namn tyskigoteborg.

image15 image16

image17

19/4 2007:
Blev en långkörare på jobbet, och det småstormar där ute, så jag nöjde mig med att skippa dagens geocachande och se över min cykel. Jag var den den enda på biltvätten med cykel, när jag stod där och försökte blåsa bort all sand, rost, lera osv som blivit ett med min cykel efter många geocachingturer och allmänt motionscyklande i stad, skog och natur. Därefter var det dags att smörja in ordentligt med cykelkedjeolja.

Andra bloggar om:

48km Geocaching till cykel

Jag ringde Kalaspuffar strax före 10-snåret. Han hade fått förhinder och kunde inte haka på dagens Geocachingtur som vi hade planerat.

Då Kalaspuffar är mannen med bil så moddade jag snabbt min plan: hade tänkt besöka Björkö och ta cacherna där, nu blev det istället en cykeltur till Hissingen.

Hmmm, någon annan som inte tagit rubbet i Göteborg kanske vill med? En liten SMS-förfrågan bort till Tyskigoteborg studsade tillbaka med svaret att han var på dykkurs. Men men, Blåfisken reder sig själv och hoppade iväg på cykeln!

Glömde ta med mig min kamera…. så inga bildloggar idag 😦

Första cachen blev Adrenaline. Den cachen ligger lite roligt till, så man får passa på och ta den när det inte är folk där. Problemet var bara att en liten tjej på 10 – 12 år såg mig när jag återvände till sund mark igen, och hon stirrade med stora förvånade ögon (vuxna brukar inte bete sig konstigt, komma ifrån platser man inte skall vara på, ha GPS på västen, bära smutsiga svarta uniformsbyxor och något trasiga poliskängor…). "Mamma, …" hörde jag henne säga till damen som var på väg. Ehh… lika bra att cykla iväg innan de börjar fråga nått 😉

Nästa cache var Vickans Hällristning. Cachen ligger en bit ifrån själva hällristningen, ute i fin natur, eftersom cacher inte får vara för nära fornminnen osv. Tja, cachen var snabbt funnen – och en massa rödmyror (ett mirakel att de inte bet mig). Hällristningen kollade jag aldrig på, hade lite brådis.

Därefter var GGM #7 Fire på tur. Jag tror att nattetid kanske man kan se lite kul eldar från raffenaderierna härifrån, men idag var det inget spår av eld här. Lite småkul att ta sig fram till cachen (benmusklerna älskar omväxling efter cyklande).

Tanken var att nästa cache skulle bli Swallow's nest ute vid vindsnurrorna. Något förvånad insåg jag att vägen på min karta inte fanns i verkligheten. De hade alltså kapat bort hela vägen och satt upp betonggrisar för att göra det extra tydligt att vägen inte finns längre. Märkligt. Bestämde mig för att skippa terrängcykling, så denna cache ignorerades.

Efter lite cyklande kom jag fram till GGM #8 Air där vindsnurrorna sa wush wush wush wush wush om och om igen utan att ta någon pause för ett andetag. Cachen hittades snabbt, men jag stannade några minuter extra för att njuta av att stå längst ute på en holme, bara jag, vindsnurrorna och några fåglar här.

Därefter var det vidare till GBG Shipyards – Arendal. Stället var minst sagt skumt. Det var konstiga vimplar lite här och där, och mystiska stålwirar var spända mellan träden. "Wtf?" tänkte jag… Dessutom kom jag hit genom ett trasigt stängsel, så ett tag var jag orolig att jag verkligen inte borde vara där jag var. Men! Det går tydligen en helt vanlig stig fram till cachen lärde jag mig senare, så det var inget konstigt med den tydligen. Förmodligen har stängslerna bara satts upp en gång i tiden för att markera tomtgränser, eller något sådant. Eller kanske är det en kvarlämning från den tiden då det låg ett varv här.

Jag trampade vidare på min cykel till 3lite Cache #17 [Arendal].Problemet var här att det var massa folk här, så man kunde inte leta ostört. Jag försökte ett tag, men blev direkt upptäkt av en smärt vithårig man ute med sin hund. "Letar du efter nått?"… I och med att han hade en glad och hjälpsam uppsyn förklarade jag leken geocaching, att någon gömmer en sak, andra skall hitta den. Blev en glad diskussion om GPS-mottagare, deras potential för att märka upp smultronställen, bra fiskeplatser, svampbestånd… osv osv osv.

Nu började vätske och matbrist sätta in rätt rejält. Smuttade i mig en hel del av det vatten jag haft i cykelkorgen, och satte av mot Fotojoc cache 3 – Hamnvy / Habour view fast det stora målet var egentligen att komma in mot Eriksberg och kunna köpa lite förnödenheter. Fattade inte hur man skulle kunna nå cachen (alla vägar gick till feta stängsel) och jag orkade inte bry mig utan satsade vidare på Eriksberg. Kom fram och fick mig en Girly (hihi, det är kul att köpa tjejglass ;-), en macka, och en Cola Zero.

Vidare till Castlehill. Där var det bara att konstatera att det var för mycket folk för att jag skulle kunna leta. Vips kom Älvsnabben förbi, och vips så bestämde jag mig för "Join the Navy!" och hoppade på båten.

Älvsnabben dumpade av mig i Roselund, och jag gav mig av mot Mast Chop Curch. Det var mig minsann en imponerande kyrka och imponerande utsikt!!! En 30 – 40 nedanför kyrkan lyckades jag obemärkt smyga mig bakom solbandarna och hittade cachen i en liten skreva.

Där insåg jag att dagens äventyr var slut, och började röra mig hemmåt. Väl framme kunde jag konstatera att jag hade rört mig i 3h55min med en snitttid av 12.2km/h (detta inkluderar cyklande, gående, klättrande, letande…) och vilat i 1h16min. Detta 5 timmars äventyr innefattade 47.9km färd och hade en total genomsnitt på 9.2km/h. Kanske inte några imponerande siffror, men ändå helt okej för en glad motionär som gnuggar både musklerna och de små grå under resans gång!

Andra bloggar om:

GSS: Göteborg Städ Stad 2007

Dagen började med en snabb tur till Ängårdbergen, där jag och Kalaspuffar lyckades bli FTF (First To Find) på en ny cache precis vid parkeringen till detta fina cachingområde. Härligt när nya saker placeras ut på ens egna jaktmarker!

Vips så var det vidare mot dagens händelse, CITO (Cache In, Trash Out) eventet Göteborg Städ Stad 2007. Vi skulle städa naturområdet kring Röda Sten. Vi skulle bara bli så där 5 minuter sena pga vårt oplanerade FTF-jagande på morgonen. Fast så körde vi förståss fel, och hittade en parkering en bra bit ifrån eventet, så tiden rann iväg. 20 minuter försenade dök vi upp, men ingen verkade allt för upprörd över vi inte lyckades passa tiden.

Så, 35 – 40 geocachare (ca 10 av dem barn) som representerade lite drygt 20 olika alias på Geocaching. Gavia, Jasy, Grodan&Fiabus, Andma313, Paan, ja många kända och okända ansikten var där och mötte upp oss. Så brakade det loss, lite drygt tre timmars städande. Först var jag och Kalaspuffar med Grodan & Fiabus, men vi lyckades på något vis tappa bort dem). Vi var väl inte direkt på högvarv då vi missat att fixa dryck och var för varmt klädda utan smått svimfärdiga dåsade vi lite lätt till i någon minut brevid våran soppsäckar när Benrangel trillade in och undrade om vi hade en idé om var GSS Challenge 2007 cachen låg. Vi gav lite luddiga och tvetydiga kommentarer om att han nog inte behövde gå så långt, men det tog en liten stund innan han insåg att den låg bakom Kalaspuffars rygg. När han hade fått loggat den gick vi vidare och samlade in lite mer skräp, sen började tiden ta slut. Gavia var extremt nöjd med mängden soppor eventet lyckats samla in, och våra sponsorer (Göteborg park & natur m.m.) kommer nog bli väldigt lyckliga för insatsen. Man kunde verkligen se en enorm skillnad på många platser, där nerskräpad natur blivit helt befriad från plast, metall, papper, glas och allmänt bråte som skräpat ner.

image9
Många av event deltagarna samlade

image10
Grodan & Grodynglet (grodynglet är bara några dar gammalt!)

image11
Arrangörerna Gavia och Jasy

image12
Prisutdelning bland de som samlat in mest soppor

image13
Prisutdelning bland barnen

Andra bloggar om:

Den galne vetenskapsmannen

"För en gång för länge, länge sedan så var detta en fabrik. Sen togs den över av en galen vetenskapsmann, och ingen vet vad han använt den till. Nu förfaller det."

image5

Ungefär så presenteras The Mad Scientist. Jag rekade ruklet för länge sen, men valde att inte försöka ge mig in då Geoscouterna gett mig anledning att vara orolig för den. De hittade nämligen marijuanablad inne i den galne vetenskapsmannens förfallna hem, och dessutom verkade någon ha legat och sovit inne i fabriken när de var där.

Men så var det dags. Jag, Kaprifol, Tyskigoteborg, H3lla och Modena samlades. Ner i ett hål. Hmm, dead end, här måste det ha varit som Geoscouterna hittat knark en gång i tiden. Dock inget knark här nu.

image4

Upp igen. Den "riktiga" ingången har tydligen någon nitat igen, så den kan vi inte ta.

Vi ser oss omkring, och bestämmer oss ge oss på den något för lätta genväg som finns tillfälligt (bommas nog snart igen). Vi smyger oss ner i underjorden. Det droppar från taket, och sörjan på marken är en blandning av lera och olja. Stundtals måste man stå på diverse bråte för att inte bli ett med sörjan. Va, tar det slut här? Nej – där finns en dörr! Nu är vi i hjärtat av underjorden, i den galne vetenskapsmannens mest undangömda vrår av olja, rost och övergivna uppfinningar. Så roppar Tyskigoteborg och H3lla till. De har hittat cachen.

image3

Vi skriver i loggboken och börjar söka oss tillbaka till marknivån.

Modena’s första cachingäventyr, snacka om att börja på topp när man börjar med en cache som är känd denna. Han förstörde bara ett par skor, smutsade ner ett par byxor och blev plaskblöt om fötterna. Nu vet han vad geocaching är, men kommer han att fortsätta?

Andra bloggar om:

Romantisk geocaching

Jag och Kaprifol ängnade oss åt lite fin och söt Geocaching .

I Söndags var vi och besökte Solen för att lära oss om var Pluto och Pluto's Moon ligger.

image8

Sen körde vi värsta rollspelet för att lura stammisarna på Masthuggstorget så de inte fattade att vi återplacerade en cache mitt framför ögonen på dem, Kaprifol låssades vara en extremt konstintresserad tjej (vilket hon i och för sig är). Gubbarna skrockade lite om ungdommar när vi var på väg därifrån.

På Måndag så letade vi rätt på Pluto och Pluto's moon. Där kramades vi och fikade, och filosoferade över vilka hyss vi kunde utsätta världen för.

image6

På Tisdagen gjorde vi en utflykt till den absoluta utmarken, platsen där all civilsation upphör: Mölndal. Nåja, spår av civilisationen kan nog hitta i Mölndal om man letar, men tja… ni förstår vad jag menar, man är ju inte i en riktig stad längre 😉 Efter en något mödosam tur, där vi ibland fick riktigt fina utsikter och trevliga stunder för oss själva, lyckades vi äntligen hitta de sista cacherna jag hade kvar på Krokslättsvallen / Sälfjället. Kaprifol var lite väl ansträngd av vandringen här, och en elak liten Alient Terror Drone (fästing) gav sig på henne, men i övrigt var det rätt fint och romantiskt, speciellt utsiktsplatsen var fin.

image7

Andra bloggar om:

Prision Break #3

Efter mörktrets fall den första April börjar äventyret. Jag och Benrangel ser oss omkring, och försäkrar oss om att fångvaktarna inte kan se eller höra oss, och att vi kan röra oss säkert. Så springer vi allt vad vi kan, fort fort fort. Vi är inne i fängelsets första del, vi tänder försiktigt våra lysen (noga med att inte synas. Plötsligt slår hjärtat ett par extra slag när vi hör fångvaktarna passera med ett dån. Efter en hel del arbete hittar vi ledtråden den gamle lämnat till oss, nu kan vi hitta till fängelsets nästa del.

I natten misstar vi oss var på hur man kommer till fängelsets andra del, och får göra en något onödigt bergsnedstigning. Skulle inte tro att de som satt upp stängslet på denna brant någonsin tänkt tanken att det skulle kunna användas som hjälpannordning för att klättra upp/ner för detta löjligt branta berg…

Ohh… Ljuset lyser. Bäst att smyga försiktgt med ljuset av, en av fångvaktarna kan se oss annars. Försiktgt smyger vi in i fängelsets andra del. Fängelset är STORT. Det är fullt med massa elektronik och rör som fått förfalla under säkert 20 – 30 år minst, man är djäkligt försiktig med att inte skära sig på något när man letar här. Metodiskt söker vi igenom hela fängelsehålan, men hittar inget. Efter en lång tids letande ger vi upp, och smyger ut utan att ses av fångvaktarna.

På torsdagen återvänder vi med TLAJ. Denna dag är vi lite lugnare, vi vet nämnligen via hemliga spionuppgifter att inga fångvaktare kommer vakta fängelset. TLAJ får problem med att nå första steget, och jag testa att göra om Benrangels manöver för att nå. Det är en härlig känsla att övervinna sina begränsningar. Vidare till fängelset. Nu hittar Benrangel sista steget nästan direkt. Lyckliga står vi där och loggar i loggboken att vi varit där, vi har klarat det tredje fängelset.

Fotnot: Prision Break är en metafor, och självklart är det inget riktigt fängelse det handlar om. Inga aktion strider mot sunt förnuft eller lagar.

Andra bloggar om:

SAMA 2007

I torsdags anlände en liten ängel till Göteborg. Det är verkligen underbart att få umgås med sin livkambrat som speglar ens känslor.

På Fredagen studsade vi iväg till SAMA 2007. För några år sen, runt 2003 eller så, hade mina förväntningar på SAMA varit enorma, men nu när musiksmaken ändrat sig lite och SAMA kanske var lite svagare än tidigare, så var mina förväntningar rätt svala. Men flickan såg fram emot det, och jag såg fram emot att hon skulle vara lycklig. Men, SAMA lyckades dock slå mina förväntningar rejält!

CEMENT (Eskil Simonsson): Killen var helt otrolig. Alltså, att höra hans lätt filosofiska och enormt flummiga utlägning kring vad han tänkte spela upp var stört skönt, och lätt skrattandes trollbands jag. Tänkte han yra omkring på detta sätt hela sin tid? Nej. Efter en stund började musiken. Det märkliga är att jag inte minns den. Jag minns bara känslan av att det käns märkligt, det känns subbas, det känns bra. Vad hörde man? Jag tror inte man 5 minuter efter att hört den kan riktigt vara säker, nu dagar efter är den som bortblåst. Skulle man tycka om det om man hörde det igen? Kanske, kanske inte, men just då, efter hans tal, var det en helt otrolig upplevelse.

S.P.O.C.K: Allt var gammalt, mina förväntningar var på noll. Men scen-apan Android bjöd på en helt otrolig upplevelse, med 110% kontakt med publiken, och allt annat stämde också. Till min förvåning fann jag mig minst lika lyklig som de gånger några av mina favoritband (Slipknot, Prodigy, m.m.) gjort en bra spelning. Det var helt enkelt ett oslagbart framträdande, detta band gör småkul musik men gör otroligt bra live-framträdanden. De ägde stället, de var oslagbara, publiken älskade dem, och de visste det!

Anders Eliasson: Killen har noll image var första tanken. Nästa tanke var att han påminde om en lite äldre, lite lönnfetare version av min gamla kompis Jench. Inte minst blev Jench-parallellen tydligare när han stirrade psykotiskt på ett sätt som originalet Jench aldrig kommit i närheten av. Man vet inte riktigt om man skall vara rädd för honom, eller tycka synd om honom, när man hör tämligen sorgsna låtar från honom. Men plötsligt inser man att även om han har en jättekonstigt image så är han… helt enkelt superbra. Liveframträdandet slår med hästlängder det inspelade materialet jag hört tidigare på SAMA's hemsida. Eliasson skall inte upplevas som en välproducerad inspelning. Eliasson skall upplevas live, rått, oproducerat, på gränsen till dåligt och psykotiskt, och man skall stå framme vid scenen och se hans ögon. Där blir hans traligt sorgsna låtar helt förbannat bra. Det är annorlunda, det är dåligt samtidigt som det är otroligt bra. Det är unikt och förbannat bra!

Sen lämnade mycket annat i övrigt att önska. John Foxx, Menticide, Northborne, Client går alla till minnet som tämliga menlösa framträdanden som inte uppmuntrar till några framtida studier av deras musik.

Combichrist var musikaliskt duktiga, men jag tror kombinationen av att jag för länge sedan passerat fjorton och dessutom inte har så mycket för fjant-anarkister gör att jag inte riktigt kan ta till mig musiken. Jag menar, skall man göra anarkistmusikt gör något bra som t.ex. Prodigy: Their Law. En fjantig norman som försöker mana kidsen till att vara arga på "Gothenburg Police" funkar lixom inte. Det blir säkert bra i t.ex. Los Angeles när han satt in den stadens poliskår i sina klyshor, men det funkar inte så bra i en stad med en hjälpsam och trevlig poliskår. Men är man i åldersgruppen 12 – 16 kan jag tänka mig att denna norrman verkar extremt häftig.