Ett empiriskt experiment i sökandet på filosofisk förklaring av kausaliska men stokastiska processer

Min DEC-telefon har alltid klarat sig fint på det 500mAh AA-par som följde med telefonen. Fast mot slutet så tog kunde den inte vara speciellt länge ur laddaren utan att få soppatorsk. Plötsligt fungerade batterierna inte längre – laddaren orkade inte ladda upp dem (min vanliga batteriladdare klarade det dock, antar att den krämar i lite mer än telefonstativet).

Så jag satte in ett par 1500 mAh AA-batterier.

Det lustiga är nu att någon gång glömde jag att stoppa tillbaka den i laddaren. Jag minns inte när – igår? i förrgår? Och den påstår att den har 2/3 batteristyrka kvar.

Jag tror jag låter telefonen ligga. Det känns spännande att se hur länge den egentligen kan ligga på standby. Det känns lite filosofiskt på något vis, att låta ett experiment med okänt startdatum få fortsätta. Resultatet kommer ju inte säga ett skvatt, men samtidigt så känns det… spännande, på något vis… att se telefonen ligga och härda ut.

Åttaårsdagen!

Åttaårsdagen. En cache som legat gömd ute i Göteborg i 16 dagar innan vi slutligen norpade FTF på den. Blev till att köpa en Colorado 300 under jaktens gång för att få bättre position. Totalt var vi fem man som sammarbetade mot slutet. Jag har aldrig varit med om något liknande!

image551

Min logg:

May 20 by blaufish (615 found)
FTF för någon dag sen!!!

Givet några enkla beräkningar;
* semi-kavdriflex funktionen av avståndet mellan steg 1 och 2
* csc( datumet cachen publicerades, antalet ben en på en trebent höna )
* fouriertransformen av stena båtens färdväg
och med hänsyn till några andra självklara variabler ej värda att nämnas kunde vi lätt hitta och logga steg 8.

 

Steg 7 förblev dock en stor utmaning. Vi flaxade runt halva Göteborg på mer och mer kreativa tolkningar av ledtråden! Så kom telefonsamtalet från Raider om att något var fel på ledtråden vi hittat i steg 6. Med rätt information kunde steg 7 äntligen loggas.

Därmed äntligen dags att logga vår FTF på nätet!!!

 

Blaufish, Manlund och FH660 tackar ödmjukast för hjälpen från Marmeladburk och Benrangel som tyvärr inte kunde vara med på steg 8. De får säkert logga FTF sen när de tagit steg 8.

 

Steg 2 och 3 var riktigt fina.
Steg 4 är en klassiker vi sent kommer att glömma. "Letar du också efter lappar?" som folket här säger när man går förbi och tittar sig omkring…
Steg 6 hade vi förmodligen råkat knuffa iväg när vi letade, för där vi fann den skulle den definitivt inte vara 🙂
Steg 7 var svårt ur så många aspekter; folk här gillar inte om okända befinner sig här (snackade med en person här, som lugnade ner sig när vi legitimerat oss och förklarat vad vi sysslade med — mycket problem med skadegörelse och stölder, problematiska individer bor en bit ifrån området). Leta försiktigt här!!!

Helt klart en av de svåraste cacher man jagat. Vilket enormt projekt att ro denna i hamn!!!

image552

Den uppdaterade FTF-listan är nu då:

First To Finds:

Andra bloggar om:

Technorati:

Fadderlistan, igen!

Så, då var andra gången som geocaching-fadder (man kan kontakta ev. faddrar via geocaching.se fadderlistan) avklarad.

En solig dag mötte jag upp med en glad norska som länge drömt om att pröva geocachingen. Men "hur gör man?", "vilken GPS skall man ha?" osv hade stoppat upp henne. Men efter att frågat om hjälp på ett amerikanskt geocachingforum så hade hon fått information om att geocaching.se’s fadderverksamhet, så idag var det dags att komma igång.

Viktigast för dagen var att hon ville ha hjälp med att köpa GPS så vi gick förbi ett antal butiker i jakten på en bra frilufts GPS, medan hon försökte avgöra vad hon ville ha och vad den fick kosta. Det finns ju så enormt många olika alternativ, och som nybörjare är det svårt att veta vad man tycker är viktigast i en GPS; och de blir ju snabbt dyra när man kollar på häftiga modeller.

Jag noterade roat att en butik hade kvar en urgammal Garmin Etrex Venture (alltså den gamla Etrex modellen, utan USB, utan kartor och med värdelös GPS-mottagning) och affären ville ha 1699 för den. Var det inte det den kostade år 2006 också, när jag köpte den och bara för att den då var det billigaste i affären? Jag började spontant skratta när jag såg det; brevid den så stod den så mycket modernare Magellan Triton 200 som är rejält bättre – och gick för 1499. Tycker att butiker borde ha lite koll på vad de säljer och rea ut gamla modeller för ett vettigt pris – jag menar, en Garmin Etrex Venture kanske är värd 500 spänn om man kollar hur utkonkurrerad den är av vassare GPS:er idag. Skulle den faktiskt säljas för 500 spänn så kanske någon köper den. Försöker man sälja den för nästan 1700 så finns ju risk att någon som inte vet vad de köper råkar handla den till ett absurt överpris. Inte hade jag trott att sådanna minor låg ute i affärernas djunglar år 2008.

Efter att strosat runt i affärer som säljer frilufts GPS:er så blev det efter diskussioner och våndande, men till slut blev valet en Garmin Legend HCx som gick loss för endast 1999 kronor. Ett ganska bra köp får sägas; GPS:en har det man faktiskt behöver:

  • Bra högkänslig GPS mottagare
  • Kan synka waypoints, kartor osv med dator, via vanlig USB-mini kabel
  • Stödjer kartor (t.ex. Friluftskartan Pro kan köpas till extra, kostar ca 1500 kronor)

Samtidigt så har den inte "kul att ha men sådant man egentligen inte behöver" (elektrisk kompass, barometer, osv).

Med andra ord, en GPS i medium segmentet. Den lär duga för ett bra tag framöver, man växer nog inte ur den speciellt snabbt. Jag var lite förvånad som trodde valet skulle bli på något billigare (så som t.ex. Magellan Triton 200) eftersom många nybörjare försiktigt startar med det billigaste de kan hitta, men är man säker på att man verkligen vill ha en GPS kanske det är bättre att satsa på något som håller för ens behov framöver.

Butiken vi handlade i hade en massa strul (bl.a. insåg de att de inte hade GPS:en på lager i butiken vi handlade, efter att vi gjort upp om betalning) så vi fick vänta 45 minuter på att de fixade fram den – under tiden vi satt och fikade. Vi fick dessutom 2 AA-batterier som plåster på såren för strulet.

Sen så prövade vi geocaching! Medan GPS:en försökte synka med sateliterna så visade jag hur man manuellt knappar in waypoints. Först ut var The Sun. GPS:ens pil visade inte dit den borde, så jag förklarade att GPS:er utan elektrisk kompass bara visar rätt riktning när man rör sig. Några steg senare visade den rätt riktning. När vi var väldigt nära började hon tveka, för hon tyckte inte platsen stämde med den (filosofiska) ledtråden. Men jag uppmuntrade henne att lita på GPS:en och tänka på att ledtråden kanske var lite lurig. Medan hon letade så korrigerade jag inställningarna så att den visade svenska text och visade SI-enheter istället för amerikanska feet, ställde in rätt tidszon osv. Lycklig efter att hittat cachen styrde vi vår kos mot Almost Historic Park där hon tyvärr gick bet på cachen. Så när hon fått slut på idéer visade jag hur lurigt den satt (jag själv gick bet på den två-tre gånger innan jag äntligen hittade den för några år sedan).

Där var det dags att avbryta för dagen. Hon var enormt lycklig och nöjd med dagen och snart skall hon och familjen ut på egna äventyr!

Andra bloggar om:

Technorati:

Nej, inget speciellt

Kom hem med spårvagnen och tyckte det var lagom jobbigt med de grovt förfriskade människorna. Det lustiga var väl kanske det faktum att jag själv var onykter men ändå hade svårt för upplevelsen på spårvagnen. Jag kan inte riktigt förstå vuxna människor som känner behovet av att göra indianropp, härma pruttljud osv osv.

På väg hemåt stöter jag på tre poliser i säkerhetsvästar (en av dem bar den öppet, de andra hade den under jackorna).
– "Varit stökigt?"
– "Nej, inget speciellt." svarade de och gick in i sin polisbil.

Lite längre fram stötte jag på diverse folk man kände igen från granngårdarna. En av dem hade en blodig tröja på sig, blod i ansiktet var alldelles blodig längs nacken. Tydligen hade grannarna omkring ringt polisen när de såg ett ungdomsgäng på ca 10 pers börja tjafsa med honom, vilket sedan hade urartat i att en av ungdommarna gav sig på honom. När han hade klarat sig där så hade tydligen tre pers gett sig på honom, och efter jagat honom hade plötsligt någon krossat en flaska mot hans huvud.

Han var relativt okej men som andra inte helt nöjd med den prioritering polisen gjorde av ärendet. Han tyckte det var mest tråkigt för området. Lite svårt att bedöma hur han egentligen känner, någon enorm människokännare är jag inte.

Stötte på några grannar som känner bättre på vägen hem. En av dem gick iväg för att besöka honom och snacka med honom. En annan berättade sorgset att de varit i kontakt med polisen ett par gånger men polisen vill inte prioritera vårt område därför att det händer för lite här – andra områden är mycket bråkigare. De hade även en ganska fast åsikt att ett par av de lokala gängmedlemmarna langar knark (hur de vet det frågade jag inte) och berättade om en del tråkiga incidenter de själva varit med om.

Får se ur det går för vårt område. Snart kanske det ligger på listan över "dåliga" områden. Känns som att staden segregeras mer och mer – de mest centrala delarna och villa områdena där man bilpendlar blir de fina områdena, resten ghetto-fieras. Samtidigt blir polisbilarna en allt vanligare företellse, tyvärr verkar de inte direkt lyckas minska brottsligheten.

Återstår att se om utflyttning pga trassel blir ett faktum här också. Jag vet att åtminstone en familj haft den ökande stökigheten som delorsak till att flytta härifrån till villa. Fortsätter det öka så får jag väl själv fundera på hur jag skall göra (blir förmodligen inte villa då, men kanske bostadsrätt). De som kan köpa sig ifrån samhällsproblemen gör det, de som inte kan det flyttar in, problemen permanentas…

Känns som om polisen borde satsa att återinföra kvarterspoliser och kanske åka med kollektivtrafiken lite då och då för att göra de allmänna platserna lugnare och säkrare.

Kaos med SJ!

Knappt fem minuter före att tåget avgår… Ett antal SJ-anställda står och diskuterar och ser lite förvirrade ut, och pekar åt lite olika håll. Så går de åt var sitt håll.

"Det är nog lungt" tänker jag glatt som har för vana att inte bli orolig i första taget.

Tåget tuffar iväg. Konduktörstjejen stannar till bredvid mig och verkar vilja något outtalat.
Tja, ni kanske vill se biljetten? Ni brukar ju bli glada då".
– "Jo, vi brukar ju det"

– "Oj, du också! …du skulle med det andra tåget…"
– "Uh???"
– "Tåget delade på sig. Jag måste återkomma!!!".

Ehum… Jag stod på rätt spår, och skylten visade att där jag stod skulle tåget gå åt rätt håll.

Lite senare:
"Känner du någon här? Kan du sova någon stans?" ((fotnot: jag vet ju inte ens vart tåget är på väg))
– "Eh…. Jag blir VÄLDIGT glad om ni ser till att jag kommer hem"
– "Jo… men vi har talat med ledningscentralen. Vi kan omöjligt få dig hem ikväll. Vi måste lösa det på annat vis".
– "Kan ni få mig tillbaka till där jag startade då?"
– "Jo, det kan nog gå. Förklarar du och visar biljetten så hjälper personalen till på tågen.
Vi ber så hemskt mycket om ursäkt för det här. Vi…"
– "Jaja, det blir så ibland. Men det ordnar sig. Bara jag kommer tillbaka så tror jag att jag kan övernatta där och få skjuts hem med bil i morgon bitti. Skriv bara ner det jag behöver på min biljett för att personalen på de andra tågen skall hjälpa till"’
– "åh! Vad bra!"

Så två timmar senare var jag åter på säker jord, kunde krasha hos Kaprifol med en alternativ plan för att komma hem aktiverad. (UPPDATERING: altenativ plan fungerade. Klockan 10.00 kunde jag anlända till kontoret och skratta åt gårdagens kaos. Tacka gud för hitta.se och kollegor med lämpliga bilpendelplaner.)

Lite jobbigare för personen som gick av tillsammans med mig och lite trött skrattade åt kaoset. Han skulle vänta i ca 75 minuter på tåg som tog honom åt rätt håll, och sen långt in på natten försöka komma rätt. Grabben verkade ha en lång natt framför sig…

Numera väl medveten om att tåg kan köra vilse i pankakan. Nästa gång jag ser tågvärdspersonal som ser oroliga eller förvirrade ut skall jag kuta ut, skaka runt dem och skrika "Det sitter en demon på vingen! Den slår sönder motorn! Den… sorry fel avsnitt av Zie Twilight Zone. Vart går tåget egentligen? Går det dit ni skyltat eller är det erat klassiska pratical-joke tåg som går på fast-lane till /dev/null?"

Skönt att man var två om kaoset. Det är skönt att verkligen kunna vara säker på att man hade rätt i att det stod fel på skyltarna där vi gick ombord, istället för att fundera på om man råkat göra något missförstånd.

Vi avslutar dagens bloggande med den evigt dagsaktuella gruppen KLF:

Last train of the fast train, destination general
Thoughts that seem to draw me
Heading for trancentral
Still I’m seeking something
And some things I am seeking
In the carriage on the fast train
Of the last train to trancentral