SJs telefonister är grymma!

Jay! Hade ett jättebra samtal med Anders på SJ som var väldigt undrande varför det stod 77 minuters försening på min resa då jag uppgav att verkligheten var 160-170 minuter och många andra var berörda. Han skulle kolla upp vad som hade hänt och ringa dem som matat in 77 minuter i systemet och fråga varifrån de fått siffran.

Så… lägga sin tid på att bråka om att få ut alla 222 kronor isf 111 kronor? Värt i tid – icke. Men på något sätt känner jag mig så djäkla nöjd. Jag har fått min saknade hundring och slipper vara arg på SJ i all framtid för att de norpade den.

Det tar en del arbete, men vill man få rätt så får man oftast det till slut!

Tack för att du har kontaktat oss.

Nu har jag kollat upp förseningen och det stämmer att du ska ha ytterligare ersättning.

Vi beklagar den försening som uppstod i samband med resan 2011-06-19.

Beroende på hur stor förseningen är ersätts du enligt följande:
60 – 119 minuter ersätts med 25 %
Mer än 120 minuter ersätts med 50 %
Enligt vår restidsgaranti återbetalar vi 111 kronor för beställningsnummer ****. Ersättningen beräknas på SJ-delen av biljettpriset och omfattar inte eventuell resplusdel. Jag skickar en avgiftsfri utbetalningsavi, du har avin inom 14 dagar.

Med vänliga hälsningar

SJ AB
Anders ****

 

Nytt brev till statens järnvägar

De har visst en kundombudsman…

Har bett om förklaring om varför 160-170 minuters försening ger obefintlig ersättning utan att få svar. Är övertygad om att uträkningen är fullständigt felaktig. Jag är extremt missnöjd med er förmåga till krishantering, från den stund något börjat krångla så går allt fel. Inte ens ersättningen blir rätt. Jag är egentligen inte intresserad av att få tillbaka beloppet av monetära skäl utan för förklara att jag är otroligt missnöjd.

Är övertygad om att det här är det mest nödiga jag sysslat med på de senaste åren. Men det får ju finnas någon gräns hur mycket man kan klanta till saker och förvänta sig förstående kunder. Operation jobbig kund forsätter.

Det värsta är att jag bokat fler resor med det här katastrofbolaget och vår sönderrostade, möglande järnväg. Otroligt att man vågar. Man böjer sig för nästan-monopolet och avsaknaden av meningsfulla alternativ. Man skulle kanske kunna ta flyget istället, men det blir förmodligen mycket dyrare, krångligare (eftersom jag vill släpa packning) och mindre miljövänligt. Så än en gång visar man hur korkade vi kunder är, hur vi sätter våra liv och fritid i händerna på fordon som inte kan röra sig framåt, och vårt hopp till bolagets icke-fungerande krishantering inte skall behövas på just denna resa.

Last train to Failcentral

SJ strulet:

  • Resan Kalmar – Göteborg blev drygt 3 timmar försenad; delade resa med folk som hade ytterligare två timmars försening…
  • I Kalmar upprepade högtalarrösten allt mer uppgivet ”Jag har tyvärr fortfarande ingen information att ge”
  • Upp till Växjö var det buss utan toalett. Man får väl acceptera det under tågkris, men allt annat än nice.
  • I Växjö var man inte beredd på att vi skulle dyka upp och fick räkna in oss. communications: fail.
  • Nödlösningen var att skicka oss vidare till Alvesta dit man lyckades få bussar.
  • Sen fick vi stå och vänta i Alvesta medan man planerade hur vi skulle skickas runt. ”Är det denna bussen som går till Göteborg?” fick chauffören besvara säkert 20 gånger – varav vid ett tillfälle gick en liten asiatisk tjej postverk och började upprört förklara för honom och oss andra vad hon tyckte, innan hon argt gick iväg. När hon var på behörigt avstånd säger busschauffören ”Det är alltid spännande när SJ ringer in en”. Inte första gången den mannen fått vara med om kaoset när han skall rädda upp järnvägfail. Resan Alvesta-Göteborg gick till slut. Trötta, uppgivna och varma var vi lyckliga att det till slut komma fram.

Med post-traumatisk stress från resan, så är det bara att skratta åt att SJ’s ersättningar ligger på någon procent av biljettpriset. Att en kväll är förstörd och efterföljande dag fått sig en rejäl törn pga stress och sömnbrist ersätts inte på långa vägar. Det är inte heller så att jag tycker de enskilda personerna på SJ betett sig illa – tvärt om, trotts att de också har en certifierat usel arbetsdag försöker de sitt yttersta och visar förståelse. Problemet är att all planering slutar fungera hos SJ i järnvägens ständigt återkommande kriser, man vet inte om vad den andra handen gör – det verkar inte finnas någon planerare som vet om ”två tåg från kalmar till göteborg skall fraktas via andra medel” och planerar det. Istället flyttas problemet bara längre och längre nordöst och nästa station får försöka reda ut det.

SJs personal borde automatiskt få tillgång / order om att börja bjuda på vatten och kaffe i kris, så att man åtminstone får känslan ”bolaget misslyckas, men de försöker i vart fall göra det lilla extra”.

Nu så är man bara arg över att bolaget inte kan planera, inte lyckas meddela stationerna om att det kommer in folk. SJ’s personal med medlidsamma blickar och artiga ord är förmodligen det enda som förhindrar att fler blir helt vansinniga.

Det är helt otroligt vad jag har otur med dessa djävla tåg. Jag har gjort en enda jobbresa med tåg sen jultraumat, och nu den här skiten igen.