Kort resumé av dagen…

Start 08:00, cyklat/gått ca 55km med Benrangel. Massor av tråkiga humörsänkandes DNF:er i början, men sen så började det släppa och Geocachingen började bli riktigt fin.

Först loggade vi Age Unknown, en sevärd ruin som inte riktigt ville fastna bra på fotorna.

Sen loggade vi Cleft & Cliff där jag skrev följande lilla logg:

Startade mitt tragina kök och snabbloggade medan vattnet kokade. Kan tilläggas att hinten är 100% klockren så man vet direkt exakt var man skulle leta. Till min förvåning sprang min kompanjon iväg helt fel, därav att mästerkocken fick även stå för loggandet

Slutliggen loggade vi gpswalk-G6. En fin plats som man hade uppskattat mycket vid ett annat tillfälle, men nu var jag bara trött och ville komma till eventet snabbt.

Så kom man fram till eventet och kunde stressa av och ha det riktigt trevligt i några timmar, innan man skulle cykla hem igen.

Cykeln har lite men från cykelturen. Bakre handbromsen är nu helt paj, behöver köpa nya bromsar samt spänna fjädern. Cykelnyckeln har fått sig ytterligare en törn och är helt böjd. Kedjeskyddet är ännu mer trasigt än tidigare. Ah ja, problem att lösa efter jul.

 

Andra bloggar om:
Technorati:

 

Annonser

Grattis till Benrangel: 1000 found!

Ja, må han cacha!
Ja, må han cacha!
Ja, må han cacha uti hundrade år!
Javisst ska han cacha!
Javisst ska han cacha!
Javisst ska han cacha uti hundrade år!

Och när han har cachat
Och när han har cachat
Och när han har cachat uti hundrade år!
Ja, då ska han loggas.
Ja, då ska han loggas
Ja, då ska han loggas på en geobike fram!

Och när han har loggats
Och när han har loggats
Och när han har loggats på en geobike fram
Ja, då ska han FTFa
Ja, då ska han FTFa
Ja, då ska han FTFa på en GPS bakåfram!

 

Andra bloggar om:
Technorati:

Glögg-event 2007

Härligt med ett trevligt Glögg-event 2007. Arrangörerna Hallén och Grodan & Fiabus skall ha rejält med beröm för att lyckats följa upp detta trevliga arrangemang från 2006. Den 22:e december behöver man verkligen en paus från julhandeln och vad är då inte bättre än ett litet julevent?

Juklapp jag gav bort: en färdig preppad Regular cache med bra bytesprylar, pennor, loggbok, infoblad om geocaching, "official geocache" sticker på locket.

Julklapp jag fick ur säcken: julstrumpa innehållande två godispåsar… aldrig fel! 🙂

Satt och snattrade en massa med ELAC (ja, det skall utalas "Elak"), Mjölner, Benrangel, Fairhair och diverse andra på eventet.

Sen när det skulle vara en kort cachingrunda så hade ELAC tekniska problem – deras GPS är splirans färsk och de hade bara tagit tre geocacher innan. Jag som var trött från dagens tidiga geocachande sadlade om till ett lugnare nybörjargeocaching och höll ELAC sällskap och gav dom lite teknikhjälp. Så vi gick och småsnackade oss genom en kort 500 meters bana.

image391
Vuxna som var tvunga att lämna eventet tidigt fick sina julklappar först…
image392
Sen fick barnen julklappar
(å sen fick de andra vuxna julklappar, ingen bild)
image393
Fiabus med Fiabus 2.0 (aka Simon)
image394

Andra bloggar om:
Technorati:

Dagens förvirrade utsvävningar – Operation: Flanera i Göteborg

Först ut blev ett snabbt besök till ########## (butiksnamnet censurerat) för att köpa Zie Ultimate Present. Zie Ultimate Present är något som bland annat Kaprifol skall få, så det är jättehemligt vad Zie Ultimate Present är. Men detta är redan spoilat till Kaprifol om vad det handlar om:

  • Den är Zie Ultimate Present – dvs den är mer än en present, ur många olika aspekter.
  • Det är något helt rumsrent som inte är ett dugg upprörandes 🙂
  • Den kan med fördel ges till tjejer / kvinnor (men det är egentligen inget problem att ge den till en kille) och jag ger bort den till alla de närmaste kvinnorna (mamma, syrran, Kaprifol, …)
  • Dessutom, den är billig. Så man kan ge bort den till ganska många utan att bli ruinerad.

Tufft att man hittat den.

Jag spanade in lite Clas Olsson, och ögade lite på vad de hade i PMR-väg och PMR-tillbehör. Hamnade i en kul diskussion med en dam med krycka som hade problem med att de möblerat om så hon inte hittade till klockorna. "Står de inte där borta?", "Nej, det trodde jag också, men de har flyttat på dem". Butikspersonalen uppmärkssammade oss och gav henne info om vart klockorna hade rymt. Därefter ögade jag på The Kö auf DOOM. Jösses. Precis hur många människor som helst stod och köade. Snabbt insåg jag "handla inget för helvete, ta dig utifrån detta helvetteshål illa kvickt" var planen som gällde. Så många människor, så trångt, så varmt, så obehagligt, så… äkligt. Men men, efter fem minuters slinkande och knöande hade jag lyckats ta mig förbi dommedags kön och undrade mentalt vad det är för galningar som klarar av att stå så där tätt och bara vänta… en del hade ju vinterkläder på sig också, måste varit som en vidrig bastu för dem.

Därefter stack jag iväg till Terräng, som börjar bli ett favorithak för inköp av kul prylar. De börjar nästan känna mig nu, i och med att jag (och två kollegor) är där löjligt ofta. Vips så fick jag hittat två småkul presenter till farsan jag tänkt ut tidigare. Så slog jag till på benskydd som passar in i dolda fickor i mina 5.11 byxor (rip-stop nylon, svarta). Några billiga extra spännen jag tänkt försöka klämma på min rygga Tasmanian Tiger TT Mission Bag blev det också. (börjar för övrigt bli väldigt fäst vid Tasmanian Tiger, många bra och prisvärda saker där, och deras civila moderbolag Tatonka verkar också göra en del trevligt/prisvärt).

Hamnade i en konversation om lite allt möjligt med personalen, de börjar ju känna till mig nu — är där ganska ofta, har tappat min plånbok där en gång, och de är "rädda" för mitt VISA-kort efter "incidenten" (Jag stoppade in mitt VISA kort in i chipläsaren. Apparaten skriver ut "Rebooting". "Initializing". "Verifying application memory". Sen var den stendöd. Tog ut mitt kort, som då var svartbränt kring chippet… Därefter tog det dem 10-15 minuter att få igång sin betalatomat. Vilket råkade vara precis när de skulle stänga butiken). Sen "incidenten" så tar de mitt kort manuellt, de vill inte att vi provar igen. Phear the card".

Tydligen så hade en av killarna inte hunnit skaffa en enda julklapp än, så min historia om de fruktansvärda köerna på Clas Olsson gjorde honom lite orolig. "Men äch, jag kan ju köpa julklappar här innan jag går hem" föreslog han. Jag undrade lite om han verkligen trodde alla i hans bekantskap ville ha saker därifrån. Jag menar, butiken är ju underbar, men visst måste man vara lite utomhus-/friluft-/militärintresserad för att saker därifrån skall gå hem? Fast hum, en del av kläderna går nog hem hos de flesta, en fin och varm tröja är ju aldrig fel.

Jag kollade lite på PMR/radio efter betalningen, och berättade hur svårt jag tyckte det var att bestämma sig. Min billiga PMR funkar ju faktiskt bra, och jag använder den inte så ofta, så funktionellt sätt så duger den ju. Det är ju bara det att man vill ha en PMR som tål stryk och som har en lång tuff antenn. Då föreslog snubben att jag skulle ta lite broshyrer och titta i. JÖSSES. RENA PORRHÖRNAN! Massa kataloger från trevliga tillverkare av ficklampor, kläder, radios, bärsystem, …. Och helt gratis dessutom. Åh jag dumpade på mig ca 5 kataloger ner i ryggsäcken och tog sen en spårvagn hem efter hälsat personalen god jul.

Problemet var bara att jag satt på spårvagn 10 och skulle byta. Efter en stund tittade jag upp från mina kataloger och insåg att spårvagnen var helt tom på passagerare. Och spårvagnen stod stilla. Oj, jag hade nog varit alldelles för inne i mina kataloger. Gick fram till en dörr och tryckte på den. Den öppnade sig inte. Gick till nästa och provade. Den öppnade sig inte heller. Roat började jag inse att jag var inlåst på slutstationen eller något liknande. Traskade iväg iväg till förarhytten och kikade in där, och han var kvar där framme och smaskade på ett mellanmål. Jag knackade på den och han noterade mig lite förvånat, och körde iväg vagnen till en hållplats så jag kunde öppna dörrarna och gå ut.

"Hmm, undrar om jag inte är på guldheden?" tänkte jag. Startade GPS:en som snart fick synk. Tyvärr hade jag inte den närmaste cachen XMAS 2007-20 i min GPS. Trixade lite med telefonen och insåg att jag har problem. Min "seriösa" privata mail (gmail) var förbannat svår att logga in på, eftersom lösenordet är svårt att knappa in på en mobiltelefon (låååååångt lösenord med bokstäver i olika storlekar och siffror och mellanslag och gud vet allt) men tillslut lyckades jag på försök nummer tre eller fyra. Snopet insåg jag inte cache notifications mailade till denna e-mail address, utan bara till min "oseriösa" mail (den dit alla geocaching.com loggar/mail kommer). Vips så tog jag mig till hotmail.com och skulle slå in mitt username. F***n också, mitt username där är ju ett gammalt skämt jag hittat på en gång. Det är en serie tecken från ett qwerty tangentbord som är helt omöjligt att komma ihåg utan att titta på ett tangentbord. Omöjligt att logga in via mobilen. Plötsligt insåg jag att vad jag bör göra är att fixa så att min tredje privata e-mail, den just nu bara används av GSAK som scannar den efter PQ mails, även används i syfte att läsa cache notifications när jag är "ute i fällt". Fy fan vad jag är smart! 🙂

Så traskade jag iväg till Wravinskys och gjorde något som Göteborgare gör ogärna – använder en buss istället för en spårvagn – för att slippa vänta ute i kylan länge. Där så noterade jag något komiskt. En tjej med urringad och rejält uppknäppt blus försökte hitta något sätt att kombinera sin nakna (och förmodligen lättkylda) hy med sin gigantiskt stora och förmodligen jättevarma halsduk. Jag tjuvkikade lite på hennes experiment ett tag. Roligast var när hon försökte ha halsduken runt halsen och hålla upp den med armarna för att hennes hy inte skulle döljas. Men till slut fick hon ge upp och låta halsduken hänga ner och dölja hela hennes kropp. Hon såg ut som en vissen blomma och väldigt deprimerad över detta misslyckande, blängde surt ner i golvet.
Nu så kan man ju få för sig att det var någon ung flicka det handlar om, men jag skulle tippa att hon åtminstone hade passerat 25-strecket… 🙂

Så en lång historia kort, nu skall jag vila mig lite och packa ryggsäcken inför morgondagens tidiga geocachande.

Dagens förvirrade utsvävningar – Jullunchen

Igår blev det biffar gjorda på rådjursfärs. Många av dom. Nästan ett helt paket köttfärs konsumerade jag. Plötsligt gick jag från vrålhungrig till att jag var så mätt att det nästan gjorde ont.

På morgonen blev det ingen frukost. Jag var vrålmätt när jag vaknade.

På jobbet noterade jag att chefen inte var där. Lite märkligt då jag visste sen tidigare att chefen likt mig funderade på att flexa ut tidigt, och vi skulle iväg på jullunch. Efter ett tag så ringde felefonen, och på andra sidan eter-rymden var chefen. "Det är så att vinterkräksjukan går rejält i familjen nu, så jag tror det är bäst jag håller mig borta från jobbet idag. Tyvärr missar jag lunchen". "Jasså, det var ju synd, är det barnen?", "Nä, det är <<namn på chefens fru>> som mår riktigt dåligt". Chiefen undrade om jag kunde ta hand om betalning för jullunchen – han hade redan ringt och kollat om de accepterade American Express. "Visst!" Problemet var bara att det är lite special-special med att få in representation – man kan inte göra på det sättet man hanterar alla andra kostnader – och chefen vet att jag är den typen av person som kan bli smått upprörd på strulig byråkrati (och speciellt saker som att få pengarna efter att AmEx tagit betalt, eller när vårat kokobäng-system ger för lite pengar tillbaka på reseräkningar gjorda i utländsk valuta). Efter en stund så sa jag ungefär "Äch, vi krånglar inte. Jag tar det på AmEx:et nu, så fixar vi med byråkratin när vi är tillbaka efter julen. Skulle pengarna komma lite sent så gör det inget.". Chefen dubbelkollade två gånger om jag verkligen menade det…

Hehe, jag tror jag gjort stabilt intryck några gånger… 🙂 Var nog senast en vecka sen jag skrev ett upprört mail till reseansvarig med CC till chefen om hur intelligent jag tyckte det var att behöva betala 135 kronor extra, och lägga 15 minuter på att använda AmEx’s fullständigt värdelösa web-o-tjänst – för att spara 6 kronor (dvs man går 129 kronor i förlust på "sparandet" och får inte använda SJ’s sida som är hundra gånger enklare och snabbare).

Chefen tyckte det vore bra att jag kollade upp att ingen blev bortglömd på kontoret, vilket jag i pedantiskt ordning exekverade genom att ta fram namnlistan på alla som skulle med och luncha och helt sonika sätta en 1:a och en 2:a och en 3:a framför namnen för att indikera vilken bil de skulle åka i. Riktigt superduper blev det. Vår CTO undrade roat om jag funderade på att bli reseledare eller varit det i ett tidigare liv.

Väl framme på jullunchen på Stallgården meddelade jag direkt att vi upptäckt att totalt 3 ur vårat sällskap visat sig vara frånvarande pga sjukdom, vilket gjorde resturangpersonalen glada som omedelbart kunde frigöra ett bord för två från våra bord och tillgängliggöra det för obokade gäster.

Det var rysligt gott, och jag fick i mig en hyffsad tallrik mat, trotts att jag egentligen fortfarande var mätt av all rådjursfärs från igår. Trevligt ställe med god mat, kaffe och efterrätter! 🙂

En redjäl räkning på det, men tja, AmEx kortet sväljer ju sånt lätt. Därefter tackade jag kollegorna för ett fint år och började "Operation: Flanera i Göteborg".

Fler bilder från Sandsjöbacka – Fotograf: Marmeladburk

Marmeladburk har en rikigt snoffsig systemkamera, och i perfektionens sanna andra gnäller han över brister i sina foton – för dåligt objekti och för dålig fotograf gnällde han om. Sen att hans bilder blev grymma med mina mått sätt är ju en annan sak 🙂

image387
Gammal jordkällare med många konkonger där cacheväktarnas barn växer till sig…

image388
Ah! Ett avslöjande foto: den underbart vackre Blaufish dricker blåbärssoppa – är han kanske t.om. en vanlig dödlig!? 🙂

image389
Ytterligare ett lägerfoto…

image390
Ah – en sådan fröjd för ögat. Två TT Mission Bag på samma foto! 🙂
"Eh… var planen att vi skulle gå igenom det här djäkla riset och sen bestiga det där berget?!?" gick konversationen ungefär.

Andra bloggar om:
Technorati:

Dagens goda gärning (dina böcker ligger i hittegodset) !

Noterade en påse från SF-bokhandeln på spårvagnen som såg övergiven ut. Konstigt tänkte jag som burkar handla på butiken ifråga, och kollade innehållet. Nix, det där är ju inte mitt, men två alldeles nya böcker som någon stackare har glömt.

Hmm. Vad gör man nu… Hmmm… Jo, en bestämd och hög röst fungerar ju alltid; "Ursäkta mig, är det någon som tappat denna påsen?". Folk tittade lite förvånat på mig, men ingen saknade påsen. "Föraren kanske kan tar emot hittegods?" föreslog en annan vänlig själ. Sagt och gjort, jag gick över till föraren som vänligt sa att det skall hon fixa in påsen bland hittegodset när hon parkerar spårisen.

Ibland blir jag riktigt lyrisk. Nu så stod jag ju själv för en stor del av dagens lilla hjältedåd, men det är ju ändå värt att mentalt fira att tre vänliga göteborgare kanske räddat någon stackares dag.