Nytt brev till statens järnvägar

De har visst en kundombudsman…

Har bett om förklaring om varför 160-170 minuters försening ger obefintlig ersättning utan att få svar. Är övertygad om att uträkningen är fullständigt felaktig. Jag är extremt missnöjd med er förmåga till krishantering, från den stund något börjat krångla så går allt fel. Inte ens ersättningen blir rätt. Jag är egentligen inte intresserad av att få tillbaka beloppet av monetära skäl utan för förklara att jag är otroligt missnöjd.

Är övertygad om att det här är det mest nödiga jag sysslat med på de senaste åren. Men det får ju finnas någon gräns hur mycket man kan klanta till saker och förvänta sig förstående kunder. Operation jobbig kund forsätter.

Det värsta är att jag bokat fler resor med det här katastrofbolaget och vår sönderrostade, möglande järnväg. Otroligt att man vågar. Man böjer sig för nästan-monopolet och avsaknaden av meningsfulla alternativ. Man skulle kanske kunna ta flyget istället, men det blir förmodligen mycket dyrare, krångligare (eftersom jag vill släpa packning) och mindre miljövänligt. Så än en gång visar man hur korkade vi kunder är, hur vi sätter våra liv och fritid i händerna på fordon som inte kan röra sig framåt, och vårt hopp till bolagets icke-fungerande krishantering inte skall behövas på just denna resa.

Annonser

Öland Weekend:

Sent på Fredagskvällen anlände jag och Kaprifol i Kalmar stad (före kvast!) för vår lilla weekend. På morgonen studsade jag upp och loggade tre geocacher ^_^ innan det blev dags att skaka liv i Kaprifol, duscha, mumsa frukost och påbörja det egentliga äventyret. Klockan 9 lämnade vi Kalmar för att besöka Öland, som Kaprifol länge varit sugen på att utforska.

Intressant skillnader mellan Kalmar Länstrafik (KLT) jämfört med storstadstrafik man märker direkt:

  • Det är inte speciellt bråttom.
  • Det är relativt långt mellan stationerna. Bussarna hinner rulla lite innan det är dags att stanna igen.
  • Förarna har people-skills. De är glada, artiga och tar sig tid att prata och förklara både för ungdomar och turister hur betalsystem  fungerar.
  • De tar emot kontant betalning.

(Okej – KLT modellen kanske inte fungerar kanske inte här i göteborg, men den är trevlig.)

Vi hoppade av bussen vid Borgholm slott. Där stannade vi och fick en underbar överraskning, en massa fina och trevliga kor som mumsade och stirrade på oss. Man kunde stå metern ifrån och titta på dem, inga stängsel eller nått.

Film och foto på kossorna blev jag tyvärr inte riktigt nöjd med, så ni får ta mitt ord för det; att se kossorna var jättefint och trevligt.

Allvaret började infinna sig då vi insåg att vi var på Allvaret ^_^, någon Öländsk variant av hed. Det firade vi naturligtvis med att kuta iväg efter en geocache. Fast på vägen fick jag syn på en fin vinkel för att plåta Borgholms slott, så det blev ett långt fotouppehåll där.

2011-06-18 101749 Canon EOS 5D Mark II 2231322546 101-0151 raw

Om någon undrar om det tog för lång tid, så kan man säga som så, Kaprifol började retas med någon märklig utsvävning om att hon var någon sci-fi forskare med en hjärn-mätare (hon höll i min GPS). Så vi avrundade foto-sessionen och jagade rätt på cachen, och testade om Kaprifol kunde ta koala-pose uppe i trädet där hon hämtat cachen (Jättekul foto för familjealbumet tihi)

En servering bredvid slottet hade världens trevligaste personal och förklarade att vi var ca 45 minuter förtidigt för att kunna få mat från köket, men belgiska våfflor var nemas problemas. Några gymnasietjejer var förbi och fick en glad och positiv förklaring av hur de bokar och vad de skulle skriva för att få rätt offert från serveringen.  Slår mig att extremt trevliga är en bra summering av lokalbefolkningen

Så tog vi oss till slottet och promenerade runt runt runt i några timmar, helcoolt ställe! Lite otippat hamnade vi på vernissage för Ölands fotoklubb när vi kutade runt där.  Det var nog inte så svårt att räkna ut att jag var fotonörd, dels på kamerautrustningen och att min duktiga flickvän säger ”Det där är sådana där IR-foton va?”. Lite som konst, vissa av bilderna talade inte alls till mig, men det var flera riktigt riktigt bra foton på utställningen, några verkligen tip top – sådana man önskar man själv tagit! Det roliga med fina saker är att det är så olika vad man gillar, jag står och tittar på ett foto jag tycker är helt extraordinärt, och Kaprifol pekar lyckligt på ett annat foto och börjar tala om det.

2011-06-18 130837 Canon EOS 5D Mark II 2231322546 101-0478 ed

En fin liten kaja som verkade vara för ung för att förstå att den kan flyga stötte vi på:

Efter slottet började vi gå mot Borgholm stad. Längs vägen stötte vi på ett myr-träd, där jag lekte lite DoF-film med dem.

Vi mumsade mat på ett litet hak Wilma Resturang som jag hittade med hjälp av en POI i min GPS. Det ungefär som ett riktigt ”arbetarhak” som man hittar i industriområden ibland, förutom att… det var mitt i ett bostadsområde, och det var lokalt folk som käkade där. Kaprifol noterade att några pensionärer var hysteriskt intresserade av mig, min kamera och min f-stop loka rygga. Jag tuggade i mig min pytt i panna, som var en kurdinarisk överraskning – ett nytt rekord i mängden salt jag ätit på en måltid… men med deras stora utbud av såser så kunde saltpytten göras riktigt god 🙂

Sen loggade vi en cache till, köpte jordgubbar, och började 5km promenaden mot Solberga Gård, ett extremt trevligt ställe med en eko-inriktad gårdsbutik och ett vandrarhem. Vandrarhemmet var helt otroligt, fullt med glada tyska barnfamiljer som livade upp stället, hjälpte oss i köket när vi saknade smör, osv. Vi lovade en tyska om att hennes lilla olycka med pastan skulle hållas hemlig för hennes resekamrater, tihi 🙂 Verkligen underbar stämning! Helt otroligt att bo i en uråldrig herrgård 🙂

Konsten av Horst Eckhardt på gården var en imponerande syn…

2011-06-19 113545 Canon EOS 5D Mark II 2231322546 101-0700 raw

2011-06-19 114139 Canon EOS 5D Mark II 2231322546 101-0717 raw

Djuren var en upplevelse för oss stadsbor!

Helgen avslutades med ett besök i Färjestaden (uttalas Färjestan av lokalbefolkningen, som Nordstan alltså!). Vi loggade lite cacher där, Kaprifol gjorde något helgalet (badade!!!) , och fikade på ett jättetrevligt litet Café som höll på att öppna, i ett hus som inte alls verkade avsett för caféverksamhet =)

Så var helgen plötsligt slut, och den långa långa resan tillbaka till vardagen tog sin start.

Last train to Failcentral

SJ strulet:

  • Resan Kalmar – Göteborg blev drygt 3 timmar försenad; delade resa med folk som hade ytterligare två timmars försening…
  • I Kalmar upprepade högtalarrösten allt mer uppgivet ”Jag har tyvärr fortfarande ingen information att ge”
  • Upp till Växjö var det buss utan toalett. Man får väl acceptera det under tågkris, men allt annat än nice.
  • I Växjö var man inte beredd på att vi skulle dyka upp och fick räkna in oss. communications: fail.
  • Nödlösningen var att skicka oss vidare till Alvesta dit man lyckades få bussar.
  • Sen fick vi stå och vänta i Alvesta medan man planerade hur vi skulle skickas runt. ”Är det denna bussen som går till Göteborg?” fick chauffören besvara säkert 20 gånger – varav vid ett tillfälle gick en liten asiatisk tjej postverk och började upprört förklara för honom och oss andra vad hon tyckte, innan hon argt gick iväg. När hon var på behörigt avstånd säger busschauffören ”Det är alltid spännande när SJ ringer in en”. Inte första gången den mannen fått vara med om kaoset när han skall rädda upp järnvägfail. Resan Alvesta-Göteborg gick till slut. Trötta, uppgivna och varma var vi lyckliga att det till slut komma fram.

Med post-traumatisk stress från resan, så är det bara att skratta åt att SJ’s ersättningar ligger på någon procent av biljettpriset. Att en kväll är förstörd och efterföljande dag fått sig en rejäl törn pga stress och sömnbrist ersätts inte på långa vägar. Det är inte heller så att jag tycker de enskilda personerna på SJ betett sig illa – tvärt om, trotts att de också har en certifierat usel arbetsdag försöker de sitt yttersta och visar förståelse. Problemet är att all planering slutar fungera hos SJ i järnvägens ständigt återkommande kriser, man vet inte om vad den andra handen gör – det verkar inte finnas någon planerare som vet om ”två tåg från kalmar till göteborg skall fraktas via andra medel” och planerar det. Istället flyttas problemet bara längre och längre nordöst och nästa station får försöka reda ut det.

SJs personal borde automatiskt få tillgång / order om att börja bjuda på vatten och kaffe i kris, så att man åtminstone får känslan ”bolaget misslyckas, men de försöker i vart fall göra det lilla extra”.

Nu så är man bara arg över att bolaget inte kan planera, inte lyckas meddela stationerna om att det kommer in folk. SJ’s personal med medlidsamma blickar och artiga ord är förmodligen det enda som förhindrar att fler blir helt vansinniga.

Det är helt otroligt vad jag har otur med dessa djävla tåg. Jag har gjort en enda jobbresa med tåg sen jultraumat, och nu den här skiten igen.

Konsten att få rätt person på telefon

Jay! I likhet med tidigare erfarenheter: att få tag på rätt person är lösningen på alla problem!

En trevlig och artig snubbe på luren tittade igenom mitt ärende och konstaterade att mitt ärende hamnat i limbo. En beställning på att skicka ny utrustning till mig hade hamnat i något läge där ingen ser det – han beklagar sig och skall lyfta ärendet internt om att de måste ha rutiner för att hitta ärenden som blivit felreggade på detta sätt.

Sen så tycker han att han gärna vill kolla igenom min installation, eftersom att min telefondel är en riktig trotjänare som han tycker nästan aldrig är det som är fel när det kommer kundärenden. Han kollar lite och konstaterar att min telefon är något mystiskt mellanläge mellan att vara telefon och dator och försöker reseta den. Den vägar. Han donar på och tycker det är så konstigt att han inte får kontakt…

– ”Skickar ni AT-kommandon till den?”
– ”Va?”
– ”Sådana där hays-kommandon som på BBS-tiden?”
– ”Haha, nej nu för tiden får man nöja sig med ett webb-GUI man matar in IP-addresser i”

Plötsligt börjar man känna förtroende för att man kommit fram till någon som faktiskt kan hjälpa en med saker!

– ”Du det kanske är fel på den ändå, för den svarar inte som den borde göra. Kan du kolla att den sitter i 1X?”
– ”Nej, den sitter i 2X. Blå sladd till blå kontakt”
– …. ”den skall sitta i 1X. Kanske därför vi inte kan admina den. Kan du flytta den?”
– ”Är du säkert? Den måste ha suttit i 2X i evigheter. Men jag kan flytta den”
– ”Det kan funka i 2X också ibland, men då vet man inte hur bra det det går, som nu så är vårt system osäkert på om det är en telefon eller dator”
– ”Nu sitter den i 1X”
– ”Vänta lite…” (jobbar en liten stund) ”Kan du rycka strömmen till den?”
– ”Telefondosan, modemet, eller allt?”
– ”Bara telefondosan”
– ”Nu är den strömlös”
– ”Ge den ström igen och berätta hur den röda knappen blinkar”

… snack om blinket …

– ”Testa att lyfta luren”
– (ringer min mobil) ”Du! Det funkar nu!”
– ”Härligt. Behövdes en reset av telefonen och det går bara i 1X. Jag beklagar verkligen att ditt ärende blivit illa behandlat, skall ta upp det”
– ”Fast skäll inte för mycket på din kollega, jag sa nog till honom också att kablarna inte blivit ändrade i samband med det slutade funka”
– ”Jo, det är en sak, men att vi har ärenden som ligger i fel läge och vi inte ser det, det måste vi lösa”

Verkligen supertrevligt. Det är som xkcd säger, man behöver få en shibboleet tech support på linjen. Jag tror den mest avgörande skillnaden är om personen vågar bjuda på information om vad den gör och varför den vill att användaren gör något.

Fast det får väl sägas att det var en aningen pinsamt att telefonin var felinkopplad, 2X istället för 1X. Måste varit en slarvig inkoppling som funkade, förmodligen ett snabbt hopprafs som funkade efter att jag äntligen fått löst mitt förra problem, att ADSL-kanalen blivit svajig. I likhet med den gången, man märker ganska snabbt i telefonsamtalet att man har med en extraordinär supportpersonal att göra.

Gött. Nästa gång jag undrar hur kablarna verkligen skall sitta så kan jag google:a upp det här inlägget 🙂