Fredagstur med kamera, gps å glatt humör

För ca 3 veckor sen så kom jag på ett enkelt event-koncept; gå ut efter jobbet och ta lite foton. Idén kändes helt lysande: mycket enklare event än lördagsevent som brukar bli så enormt stora och överarbetade. Ett fredagsevent borde bli mer avslappnad after-work attityd.

Eftersom det skulle vara i Göteborg så la jag det även med så kort varsel som möjligt (2 veckor är minimum enligt reglerna)  så att storleken på eventet inte skulle bli ohanterlig. Dessutom ett lysande sätt att få tillfälle att träna sig på att fota under andra former och infria sitt löfte till sig själv att ta lite mera foton.

Först var event-beskrivningen cirka 5 rader text som beskrev vad idén var. Men det började trilla in loggar på engelska, inte minst Poizon’s ”If international geocachers are welcome, too, I’ll do my best to come as I’ll be in Goteborg on a business trip exactly that week. Greetings from Slovenia:)”, så jag gjorde den snabbt tvåspråkig och pimpade den även med två av mina nyare flickr-foton.

Blev lite svårt att slita sig från jobbet klockan 18 för att hinna till eventet, men väl där med några minuters marginal till godo så hade eventet börjat samlas.

Plåtade de tidiga event-deltagarna med mitt Samyang 14mm F2.8 objektiv. Kul att få använt det med tanke på att det är en diger objektivklump att konka på. Därefter så var det på med det objektiv som för tillfället är min favorit, Samyang 85mm F1.4.

Någon frågade efter loggboken, och hum… en sådan hade jag ju glömt att tillverka. Improviserade ihop en loggbok i form av en hopvikt utskrift jag hade kvar i plånboken =)

Eventet besöktes i huvudsakligen av människor, så vitt mitt öga kunde avgöra, men jag fick ett porträtt på den mest uppenbara icke-människan. Tyvärr har hundar inte helt koll på hur svårt det är att fota MF F/1.4 85mm utan rör sig som hundrar gör, men på detta fotot hamnade skärpan faktiskt gasnak rätt =)

Vi som loggat vid stenpiren var lite roade av de upprepade och förvirrade sökningarna runt stenpiren. Men till slut kom det en slutsats om problemet: folk visste var den skulle vara för att tidigare besökare hintat om det, och cachen var flyttad. Enormt svårt att hitta en cache man vet var den är, men inte är där.

Ett gruppfoto för Gautelfr skulle tas. Jag passade på att fota fotografen inramad av geocachare.

Fotografen har hittat något kul att plåta från sitt stativ.

Sen bar våra ben oss mot Drottning Kristinas Jaktslott. MPLL hade slutit upp under vandringen och här hittade jag loggboken när jag donade i kameraväskan, så han kunde logga. Viss event-munterhet bröt ut på frågan ”We have located the event logbook again! Is there anyone else who needs to sign?” vilket fick motfrågan ”Var den någonsin borta?”. Tja, den försvann typ i samma sekund mbit gav den tillbaka till mig, eftersom den tydligen förpassades ner bland kamera tillbehören. Kanske inte helt logiskt.

Därefter föll vårt lilla lemmeltåg ihop när halva gänget smet iväg för att logga en cache när andra halvan följde den gamla planen. Hmm, hmm. Lite kaos 🙂

Årets plågsammaste DNF stod Petit för. 6 geocachare var där uppe och letade i säkert 20+ minuter, medan vid nedanför frös ihjäl. mbit kunde beskriva vad som lät exakt som det gamla gömstället, så sannolikt är cachen borta. En bunt DNF och en Needs Maintenance trillar in där.

Uppgiven syn när de de gav upp och DNF:en var ett faktum.

Vi lämnade Esperanto-platsen och gav oss vidare.

Stötte på det här stenansiktet under dagen, himla nöjd med fotot på’t!!!

Nerkylda av det bistra vädret så tog en skara av oss till McD och mumsade lite mat. Krafterna återkom och en liten kvällstur kom igång där vi lyckades sätta några cacher vi missat tidigare.

Snygg cache vi hittade!

Även bloggat: Hallén, Exploristen.

Welle: Erdball Shadow 2

Welle: Erdball – Shadow

Ashbury Heights – Anders Hagström [lights]

Ashbury Heights – Kari Berg

Ashbury Heights – Anders Hagström [BW portrait]

Mono Inc – Portrait Revisited

Två nya versioner…

…av ett gammalt favoritfoto.

Mitt Flickr

Ett av mina projekt jag lagt tid på senare tid är mitt Flickr. Dels skall jag ta fler foton, fler av dem skall upp till Flickr, utbudet skall bli lite mer varierat (jag vet att mina klassiska bildstilar är lite för överrepresenterade / återkommande), och jag skall få dem mer exponerade genom att bland annat arbeta med grupper och kommentarer.

Det börjar ge utdelning, jag får en del views, och viktigare: kommentarer och favoritiseringar. Några foton tycker jag dessutom faktiskt att de borde nått mer uppmärksamhet, de är klart över Flickr-snittet men har bara fått någon enstaka kommentar. Hmm. Finns kanske någon förklaring.

På det hela taget så tycker jag att jag börjat röra mig från att vara i bottenskicket till att vara bland de halvbra. En del av mina foton blir riktigt härliga, men snittet är inte tillräckligt bra. Det syns på fotorna att jag kan plåta, har rätt objektiv (Samyang MF 85/1.4 är det coolaste och mest utmanande som finns hehe) och behärskar tekniken bra.

Samtidigt är det ganska långt kvar till dem som är riktigt, riktigt bra. När man tittar på en del foton på Flickr blir man nästan stum av hur djäkla bra de fotona är, helt otroligt vad en del presterat. Men men, om några år är jag nog där. Är ju ändå relativt ny.

Förmågan att hitta de riktigt intressanta vinklarna / fotoorna är nog det utmanande. Att bli duktig på tekniska frågor är något jag har lätt för, det estetiska är mer utmanande. Sen så är jag lite svag på att ha med foton på modeller, okända människor på gatan, osv. Får försöka öva upp sådant.

Geocachingtur, sliten men på väg mot #2000

Igår så ringde mannen som går under många namn. Mitt i en ganska blöt tillställning. Men det bestämdes att vi skulle dra ut och geocacha (hur stavar man det förresten? med a eller e-kolon-a? svårt låneord…) runt lunch typ.

Till slut var jag hemma, ringde och snackade lite med tjejen. Klockan åtta, nio någonting vaknade jag, och började med att sträcka på mig. Kablam! Uh? Tittade mig förvånat omkring. Aha, tydligen var telefonen bedvid mig i sängen och lärde sig precis att flyga. Och hum, jag är fullt påklädd. Aja, ytterkläderna var i vart fall inte på. Morgonen gick sen i slowmotion men till slut stod jag på vår mötesplats och inväntade ranglet.

Det måste sägas att var en horribel upplevelse. Att halka runt på isiga skogsvägar och försöka leta bakfull var allt annat än trevligt. Som tur är så hade min guide loggat nästan allt i området – det han inte själv ägde – så det var liksom ganska lätt. Jag fick mer än en gång ganska tydliga tips när jag stod halvdöd med en trött hjärna framför stenar och skrevor.

Vi träffade en trevlig hundägare och en stor men lite rädd hund som undrade vad vi höll på med. Ranglet babblade med honom och när jag väl hade cachen kom jag över och socialiserade lite med hunden. Till min förvåning var den mycket räddare för mig än hundar brukar vara, de brukar bara behöva lukta på mina händer så älskar de mig. Men men, efter lite hundpsykologi så satt jag ner och hunden tyckte jag var en bra kompis också.

På en av cacherna la jag en genialisk logg: ”Den var så lätt att hitta att jag inte ens behövde GPS :-)”. Jag hoppas verkligen någon irrar runt där utan att hitta och svär över dryga gamla loggar. Att det var en klättercache och att ägaren tog mig med hela vägen fram och pekade ut klätterträdet är ju överflödigt att berätta i loggen =)

Så plingade Illern och berättade att hans planer gått FUBAR och att han skulle ge sig ut på en solo-tur idag och undrade om vi ville med i morgon. Här så skall mina hjärnceller ha cred för att de vaknade till. Jag påpekade att vi redan var ute och att vi kunde slå ihop oss idag istället, så lite vi angav nästa waypoint vi traskade mot så kunde Illern köra ikapp oss.

Ranglet tampades med en sådan där idiotcache som plågas av fenomenet att nästan alla cachare envisas med att försöka sätta cachen tillbaka lite svårare och djävligare än hur de själva fann den. ”Ingen skall ta mig tusan hitta den lättare än vad jag gjorde” verkar många resonera.

Nåväl, X minuter senare och kämpande med pinnar och ficklampor så var cachen ute =) Loggat och klart så svängde Illern in och vår tvåmanna cachingsarmé var nu tre!

Vad pågår för mystiskt här?

All your cache are belong to us =)

Efter att stiftas bekantskap med det gamla förfallna sjömärket så passerade jag äntligen siffran 2000. Något lyckorus inföll dock inte, inte heller någon direkt apati eller brist på mål i livet. Det är nog bara att inse att siffrorna betyder allt mindre för mig. Men men, i morgon får jag rycka upp mig och fira det med gott kaffe och någon gott.

Roligaste cachen denna dagen, möjligen undantaget dagens två klättringar, var att högt uppe på ett berg fira ner en cache från en övergiven flaggstång. Sådana cacher ser man av naturliga skäl inte varje dag!

Vinjetteringen i bilden ovan är lite onaturlig, så mycket är det egentligen inte i objektivet. Jag slog av ljusoptimeringen i Digital Photo Professional, och lekte sen lite med hög kontrast och lite underexponering skuggorna. Så, det är inte fejk, bara mycket mycket mer tydligt än en normal framkallning av RAW-fotot.

Vi tog även en del klassiska D:1 cacher. Sen vilken T-rating denna typ av cacher skall ha kan diskuteras, i detta fallet känns T:1.5 rätt, eller kanske T:2. En kort tjej bör med lite möda kunna nå den, utan att klättra. Djäklas en cachare och sätter den högre upp än nödvändigt så blir dock T högre.

I svartvitt ser cammot extremt bra ut. Djur utan färgseende lär definitivt luras av detta!

Helt misslyckat foto, men jag gillade mjukheten i det. Drog upp kontrast och färgsaturering och roar mig med att lägga upp det här.

The Beholder