Black Magic Pocket Cinema Camera & ISO / ASA

Okej! Jag fick en fråga om ISO / ASA på lill-kameran. Hur tusan funkar det?

Så, först ut – i raw är ISO / ASA en ren illusion. Kameran filmar på sin base-ISO och trycker ner det i raw-formatet. Vilken ISO / ASA du valde är bara metadata och styr egentligen mest bara hur ljust det visas på kamerans display. Se t.ex. http://tommajerski.com/publicimages/ISO-comparison.jpg

Men själv använder jag nästan aldrig raw. Jag använder ProRes i FILM-mode, som bakar in kamerans data in i ett komprimerat format med log-kurva. ProRes ger mycket stor frihet till färgsättning i efter hand, men eftersom det bakar in exponeringen är det väldigt bra att förstå hur det bör användas, man inte inte lika stor frihet som i raw.

Ett ”log-format” innebär att datat läggs ut på en log-kurva, lite som en normalfördelningskurva. Där kurvan är som högst, har mest data, är där kamerans display visar som mitten på histogrammet, där bilden ”ser bra ut” när man tittar på displayen. Det är typiskt där man vill ha personer och subjekt i bilden, eftersom det är där man har bäst färger.

log-footage-2

I ProRes Film-mode ISO-200 ligger normalexponeringen långt ner på skalan. Det vill säga man fångar den person ganska bra där, men lite mörkare i bilden så är det slut på data, det blir nästan helt svart där. Däremot så har man en lång kurva mot ljusare partier, så man kanske i bästa fall kanske fångar en gnutta information om hur solen ser ut.

I ProRes Film-mode ISO-800 ligger normalexponeringen ungefär i mitten av log-kurvan, och man har alltså ganska okej med data i både ljusa och mörka partier, man kan få med både himmel och skugga i bilden. Detta är alltså den bästa kompromissen för att fånga en scen. Det är därför en del anser att man skall dona med ND-filter och annat för att ligga på ISO-800 när man kan det, man anser att man oftast får bäst bild här.

I ProRes Film-mode ISO-1600 ligger normalexponeringen högt upp på log-kurvan. Jag brukar använda denna när jag filmar på mörka klubbar och liknande. Artisten står ju oftast i scenljuset, så oftast är subjektet nära den ljusaste delen av bilden. Och jag vill ju gärna ha kvar lite information om hur de betydligt mörkare delarna av scenen ser ut, där ljuset inte faller rakt på. Det är lätt hänt att scenlampan blir helt överexponerad (hamnar utanför logg-kurvan) så att man typ bara har kvar informationen ”den här lampan är ljus, helt ljus” och ingen information om exakt hur dess färg såg ut. Men det är helt okej, människor är inte intresserade av att detaljstudera exakt hur en lampa ser ut, de vill se artisten och scenen.

Så!

  • ISO-1600 är nästan alltid rätt om man vill fånga en väldigt mörk scen men starkt scenljus som belyser subjektet. Lampor och andra ljusa källor är lätta att överexponera så de blir helt ljusa.
  • ISO-800 är bästa kompromissen, utomhus är denna nästan alltid bäst.
  • ISO-200 är väldigt bra om man vill få med ett subjekt och solen i samma bild. Mörka partier, så som hårda skuggor, är lätt att underexponera så de blir nästan helt svarta.

Sen så kan man ju säga som så, utomhus filmar jag ofta i ISO-200 för att jag saknar ND-filter till mina pytteobjektiv (c-mount super16) till bmpcc. ISO-200 och med ett rejält nerstoppat objektiv brukar bli bra nog tycker jag. Hade jag haft ND’s hade jag nog filmat i ISO-800 eller ISO-400 utomhus, men hela poängen för mig är att oftast köra enkelt och lätt, bilden får lida lite för det. ND’s är mycket viktigare på Canon-kameror där deras codec är mindre förlåtande än Black Magics ProRes film-mode.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s