Södra Kungsleden, Dag 8: Aigertstugan – Ammarnäs

Vaknade vid 6, drog mig någon timme tills Kaprifol vaknade. Pratade lite med henne, trött. Hon skulle sova vidare.

Satt och pratade med värden, kollade på kartor, skrev i min lilla bok, gick runt och fotade, osv.

Kaprifol kom ut. Mår bättre – men inte frisk. Vill gå vidare idag.

Frukost: gröt + lingonsylt + russin.

Grabbarna vi möte igår kom förbi. Stugvärden såg direkt ett fel: ”var är ert tält?!?”. Svaret: ”vinden tog det”. Jag hajade till: ”va?!? På allvar?!”. Japp, allvar. Frågan som bubblade i mitt huvud men aldrig blev ställd: tappade de tältet när de fällde ner det, eller vaknade de av att tältet flög ifrån dem? Stugvärdens oro för att deras tält inte var ”fjälldugligt” blev synnerligen besannat.

Toalett 789 möh

Jag och Kaprifol gick nästan oavbrutet mot Ammarnäs, med bara kortare fotostopp eller vattenpauser (ingen lunch). Hade vi hällt dagens takt hela resan hade vi kunnat gå hur långt som helst!

Hittade lite omogna hjortronbär, goda…

Plåtade ett vattenfall

Skyltning m.m. började göra klart att vi var mycket nära civilisationen…

Eftersom vi verkligen ville avsluta pga Kaprifols ohälsa (och ett elakt ösregn) så var det underbart att se civilisation! Men ett viss mått av vemod över att resan gick mot sitt slut inföll i min själ, hade nog gärna fortsatt lika långt till om tiden funnits. Gå i det fria, bestiga toppar, inte ha internet, inte kunna få telefonsamtal…

”Välkomna till Ammarnäs” ropade en cyklist när vi vandrade in i byn.

STF hade fullt men de ringde Ammarnäs Vandrarhem och förklarade att trötta vandrare kommit fram i regnet. Lyxigt värre blev vi hämtade med en stor SUV som vi lämnade väskorna i, fick rumsnyckeln, och kördes sen till vandrarhemmet.

Sällan har man mött så välkomnande människor som Ammarnäsborna. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad, men man blir verkligen välkomnad och det känns som att de tycker det är roligt med gästerna. Har man någon som helst plan på att strosa runt lite anonymt så kan man glömma det – det är en söt pytteliten by som byborna själva uppskattar till ”knappt 150 personer” 🙂

I samband med middagen fick vi tag på reklamtröjjor för Ammarnäs FVO; såg lite ut som humle och dumle när vi lallade runt i identiska tröjjor. Men det var skönt att slippa svetten. Eller som jag formulerade det om köpet: ”Härligt! Den jag har på mig nu är min fräschaste tröjja, den har jag bara sovit i”.

Mumsade fin middag på Ammarnäs Gård: älgburgare, kaffe, sallad, mjölk, hårt polarbröd, smör, okänd chutney, inlagd pumpa.

Listade ut hur bastun funkade, jag och kaprifol bastade. Hörde sen tjut i korridoren ”The sauna is working now!!!” och visade utländskt tjejer hur man reglerar den och stänger av.

Vandrarhemmet kändes en smula fallfärdigt 😉

Träffade en ung kille som bodde en bit utanför Ammarnäs och som hängde på vandrarhemmet för att det var roligare än hemma (familjen hoggade TVn jämt). Han undrade om jag bodde i ammarnäs (antar att Ammarnäs FVO tröjan gav intrycket att man är på besök lite längre än över natten).
”nej nej, göteborgare! Gick från hemavan.”
”Så långt! Jobbigt!”
”ja, tårna gör lite ont”
”de brukar göra det när man gått”

Odometer: 109.21 km (dagstur 9km)

Annonser

One Comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s