Last train to Failcentral

SJ strulet:

  • Resan Kalmar – Göteborg blev drygt 3 timmar försenad; delade resa med folk som hade ytterligare två timmars försening…
  • I Kalmar upprepade högtalarrösten allt mer uppgivet ”Jag har tyvärr fortfarande ingen information att ge”
  • Upp till Växjö var det buss utan toalett. Man får väl acceptera det under tågkris, men allt annat än nice.
  • I Växjö var man inte beredd på att vi skulle dyka upp och fick räkna in oss. communications: fail.
  • Nödlösningen var att skicka oss vidare till Alvesta dit man lyckades få bussar.
  • Sen fick vi stå och vänta i Alvesta medan man planerade hur vi skulle skickas runt. ”Är det denna bussen som går till Göteborg?” fick chauffören besvara säkert 20 gånger – varav vid ett tillfälle gick en liten asiatisk tjej postverk och började upprört förklara för honom och oss andra vad hon tyckte, innan hon argt gick iväg. När hon var på behörigt avstånd säger busschauffören ”Det är alltid spännande när SJ ringer in en”. Inte första gången den mannen fått vara med om kaoset när han skall rädda upp järnvägfail. Resan Alvesta-Göteborg gick till slut. Trötta, uppgivna och varma var vi lyckliga att det till slut komma fram.

Med post-traumatisk stress från resan, så är det bara att skratta åt att SJ’s ersättningar ligger på någon procent av biljettpriset. Att en kväll är förstörd och efterföljande dag fått sig en rejäl törn pga stress och sömnbrist ersätts inte på långa vägar. Det är inte heller så att jag tycker de enskilda personerna på SJ betett sig illa – tvärt om, trotts att de också har en certifierat usel arbetsdag försöker de sitt yttersta och visar förståelse. Problemet är att all planering slutar fungera hos SJ i järnvägens ständigt återkommande kriser, man vet inte om vad den andra handen gör – det verkar inte finnas någon planerare som vet om ”två tåg från kalmar till göteborg skall fraktas via andra medel” och planerar det. Istället flyttas problemet bara längre och längre nordöst och nästa station får försöka reda ut det.

SJs personal borde automatiskt få tillgång / order om att börja bjuda på vatten och kaffe i kris, så att man åtminstone får känslan ”bolaget misslyckas, men de försöker i vart fall göra det lilla extra”.

Nu så är man bara arg över att bolaget inte kan planera, inte lyckas meddela stationerna om att det kommer in folk. SJ’s personal med medlidsamma blickar och artiga ord är förmodligen det enda som förhindrar att fler blir helt vansinniga.

Det är helt otroligt vad jag har otur med dessa djävla tåg. Jag har gjort en enda jobbresa med tåg sen jultraumat, och nu den här skiten igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s