Mona

Tydligen har Mona slutat. Jag tycker det är lite tråkigt, eftersom det blir som att det var hennes fel att sossarna förlorade valet.

Jag har ett förslag till varför sossarna förlorade: Att de aldrig var ett regeringsalternativ. Att de som inte röstade på Mona satt som en bunt sura loosers och till kvällstidningarna gav ”insidertips” om när Mona skulle avgå inför valet gjorde ju att det måste känts helt idiotiskt att rösta röd-grönt. Att rösta på ett gäng som inte ens inför valet stödjer sin partiledare, hur skall de fungera när de blivit valda?

Först den sista veckan verkade sossarna plötsligt inse att de hade en partiledare och de måste stödja den.

Det finns en god regel i världen: man tar sina kamper, vissa av dem vinner man, andra förlorar man, och sen står man för det man kommit överrens om. Visst, det finns vissa fall där man inte bör stödja konsensus men den grundläggande idén bakom demokratiska beslutssystem är att man står för konsensus.

Visst kan det finnas extremfall när man bryter mot konsensus, t.ex. om det starkt bryter mot ens grundläggande värderingar. Skulle jag vara politiker, som jag som tur är inte är, så skulle jag inte kunna stödja ett beslut som jag anser bryter mot grundläggande principer om individers rättigheter och friheter. Men sossarna verkade ju anse att man skulle bråka med partilinjen om precis vad som helst, typ vilket klockslag man går upp på morgonen, vilken hand man skall ha en sked i, osv.

Sen fanns det säkert frågor om politiken som spelade in också, men hur mycket tappar man inte på att ingen tror på att partiet kan hålla en linje?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s