Grosse Pointe Blank

Känner mig som Martin Blank när man får brev om att ”Barabamba” vill ordna class reunion för högstadiet.

Möjligheten för alla oss från den gudsförgätna lilla hålan att få lämna världen och återses på ground zero i mitten av ingenstans. Vill man gå? Bör man gå? Funkar uttjatade citat i stil med ”staten tränade mig till professionell lönnmördare, men de senaste åren har jag frilansat”?

Lite statz: 5 från gamla klassen lyckades aldrig komma iväg, de är kvar i vår lilla sovande småstad. 3 personer bor i orter som är komplett okända för mig. Vi antar att man behöver microskåp för att se dem på kartan. Ingen stack till Stockholm??? 6 bor i ”Göteborg+” som Västtrafik säger. En bor i Malmö. Ingen bor utomlands. Lite ospännande; ingen som på allvar utforskar världen?

Har inga minnen av att någon hade något riktigt spännande / färgstarkt för sig i skolan. Det finns ju faktiskt en chans att jag via geocaching m.m. sett mest spännande saker. Om nu ingen ryckt upp sig och fått ett intressantare liv på gamla dar.

Tittar man på hur många man minns väl så är det riktigt illa. Är bara en enda person på klasslistan jag direkt skulle vilja träffa, någon mer kan vara intressant att se igen. Men men, högstadiet var rätt meningslöst och klassen väldigt ojämn. Gymnasiet var mycket roligare. Universitet var dessutom tusenfaldigt bättre, och dessutom inte i den skolådan jag växt upp i, på botten av en sjö…

Tror inte jag har så stort intresse av att gå på’t, men men, tycker min sekreterare att jag måste mörda en senator i staden kanske man får anpassa sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s