Min CeWe Fotobok: Revisited

I April bloggade jag om min första CeWe Fotobok. Då nämnde jag också att man – på egen risk – med lite XML-skillz kan konverta en vanlig fyrfärgsrastertryck bok till en baserad på fototryck, vilket är ganska dyrt men skall bli finare. En funktion som saknas i programmet.

För några dagar sen så skickade jag in ”Revision 2” av min andra fotobok XML-moddade fotobok, och idag var jag förbi Japanphoto och fick se resultatet. Så nu har jag samma bok i två versioner!

Specs

  • Fotobok XL, 30x30cm
  • Fotopapper
  • 58 sidor
  • Bilder tagna av mig och Kaprifol med två olika moderna Canon IXUS kompaktkameror, ofta i Auto-läge, under fjällvandring 2009. Fotona har därför  många megapixels och ofta ett högt skärpedjupp (Depth of Field).

Intryck

  • Rejälare, tjockare, men mer fragilt?
  • Priset är fotopapper-tryck ungefär dubbelt vad vanligt tryck kostar.
  • Fotopapper – Passar riktigt viktiga foton, eller för fotografer som vill pressa det yttersta ur sina bilder. Inte nödvändigt om man inte är petig.

Storlek, Tjocklek, Bindning m.m.

  • Tjocklek: Fotopapper är mycket tjockare än motsvarande vanligt tryck; en 50+ sidors bok blir enorm.
  • Bindningen, en svag punkt: Bokens verkar definitivt utgöra en svag punkt!!! Jag skulle inte låta (vilda) barn bläddra själva i fotopapper-versionen, eftersom de förmodligen har sönder den då. Det vanliga billigare papperet känns mer ”barnsäkert” och tål nog mer, samtidigt som om olyckan är framme så svider det mindre med ett nytryck för en tredjedel av priset.

Återgivning av foton

  • Finare, mättat och mer dynamiskt: På många ställen är färger bättre och finare återgivet på fotopapper. Man får mer den bildkänsla som monitorn förmdelade; ett något mer mättat och framförallt mer dynamiskt färgintryck. Speciellt färgtoningar, som en himmel som övergår i olika toner av blått, återges bättre. Även olika toner av mörkt/svart återges bättre.
  • Tryck utan artefakter (fel, brister): Artefakter från fyrfärgsrastertryck fanns i det gamla trycket, bl.a. kunde det i vissa hudtoner synas rasterprickar om man synade bilderna noga. Men med fotopapper kan jag i vart fall inte sätta fingret på några tryck-artifakter, det känns som om fototrycket återger bilderna mer eller mindre perfekt.
  • Små bilder blir superskarpa, med en brutal framtoning: Många sidor har 8 eller fler bilder per sida (Fotobok XL; 30x30cm) och med den nya skärpan i bildåtergivningen ges faktiskt ett onödigt hårt/brutalt intryck på de små bilderna.
  • Helsidor med ett enda foto återges jättefint: det är inga problem med för lite pixlar eller så.

Fotoråd

  • Begränsa antalet foton: Jag skulle nog säga att med point-and-shoot fotograferande (kompaktkamera / autoläge) så skall man kanske räkna med mellan 1 och 4 bilder per sida för att ge ett mjukt, behagligt intryck. Annars får man problem med… låt oss kalla det ”hyperskärpa”. Små bilder som är för skarpa!
  • Öppna bländaren och ta bilder med lågt skärpedjup: Med ”seriöst” fotograferande, t.ex. systemkamera, tror jag att man kan/bör experimentera med lågt skärpedjupp (Depth of Field) för att ha mjukare bilder om man vill återge många per sida. Lägg skärpan precis på det du vill ha skarpt, och låt resten vara mjukare. (Med andra ord, min personliga favorit med nästan maximal bländare, bör passa tryck bra. Undvik i vart fall att ha en liten bländare på foton som skall tryckas riktigt smått, då för mycket i den lilla bilden blir skarpt.)

För min egen del så ser jag fotoböcker som en mångfaciterad fråga:

  • Att välja ut bilder och sätta samman boken på datorn blir ett sätt att minnas och erinna sig ögonblick i livet.
  • Det är ett lätt och trevligt  sätt att göra bilderna tillgängliga för dem som besöker ens hem. Dels för att visa dem vad man varit med om, och dels att visa upp sina fotoförmågor.
  • Det är ett sätt att pröva sina fotoförmågor och se styrkorna och svagheterna i dem, att lära sig och förbättra sina förmågor. En sak jag lärt mig på denna övning är att skärm inte riktigt återger ”brutaliteten” som bilder med nästan oändlig Depth-of-Field innebär. Nu när man kan se dem som små bilder i fotokvalité inser man behovet av att antingen ta mjukare bilder (lågt skärpedjup) eller återge bilderna mycket större.
Annonser

3 Comments

  1. hej…

    bra test av fotoböcker, intressant läsning…

    jag gör mina fotoböcker hos http://www.solentro.se och är mer av en amatör och vill ha det gjort snabbt… tycker kvaliteten på både böckerna och trycket är kanon, tar kort med en Canon Ixus 7.1 men funderar på att köra en systemkamera…

    ha de/hampus

    Svara

    1. Allmänt så tycker jag att systemkamera är jättekul och en bra grej om man har tänkt köpa olika objektiv till det. Systemkamera med kitobjektiv eller billig superzoom är mindre meningsfullt, med Canon 18-55mm så är bland annat bländaren 3.5-5.6 ett hinder för både foton i mörka förhållanden (kameran pressas till att använda högre ISO än vad den gör bra) eller att få kontrollen över skärpedjupet (Depth of Field). Men utrustad med t.ex. en ljustark normalzoom, ett macroobjektiv, och ett vidvinkel så kan man göra underverk med en systemkamera. Lätta kompaktkameror är naturligtvis fortfarande intressant på t.ex. fjällvandringar!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s