Systemkamera – Tre huvudkategorier!

Vid dagens lunch kom ämnet in på att ta foton av viktiga ögonblick i livet som man kommer känna sig nöjd med. För många är det naturliga valet systemkamera, och vips kommer man in i en hel värld av begrepp, möjligheter och tekniker. Först ut så skulle jag säga att det finns tre olika ”typer” av systemkameror idag:

Kategori 1: Traditionell spegelreflexkamera (SLR, DSLR)

Säger man systemkamera utan att säga något mer, så är det en Digital Singel-Lens Reflex kamera de flesta tänker på. Alltså den traditionella systemkameran som kommer från filmrullarnas tid, med en optisk sökare (”hålet” du tittar i när du fotar). En kamera som du öppnar och byter ut objektivet på. Kameran blir stor bland annat eftersom designen innehåller en vippande spegel. Canon och Nikon är väldigt stora här, de traditionella spelarna så att säga. Sony tillverkar också DSLR. Utöver tillverkarnas egna objektiv så tillverkar många företag objektiv för dessa kameror, så man kan välja lite utifrån budget och behov.

Sidospår: sensorstorlekar!

Spegelreflexkamerorna har oftast en APS-C sensor (det som tar bilden) som är mycket större än vad som sitter i en kompaktkamera. Bland annat därför så har dessa kameror mycket bättre förmåga att ta bilder i mörka förhållanden än vad en kompaktkamera, du kan skruva upp ISO-värdet mycket högre utan att fotot blir dåligt. Förmågan att ta bilder i svåra förhållanden brukar kallas ISO-prestanda, och tar du bilder vid för hög ISO så blir bilden antingen ”myrornas krig” (massa brus och punkter i bilden) eller suddiga (många kameror känner igen ISO-brus och försöker ta bort det genom att göra bilden mjukare och suddigare). Min Canon EOS 450D och upp till ISO-400 kan man lita på den, vid ISO-800 är den lite opålitlig och

Många av de dyraste kamerorna från Canon, Nikon och Sony är fullformatkameror, alltså att sensor är lika stor som en filmrutan på en sådan där klassisk filmrulle (du vet, de där 24/36 bildrullarna som var poppis innan fotot blev digitalt). En av fördelarna med fullformat är att bilden blir vidare, du får se mer av världen, vilket denna illustration visar fint. En annan fördel är naturligtvis att större sensor möjliggör bättre ISO-prestanda.

Det finns en kategori DSLR-kameror på marknaden som kallas Four Thirds med bland annat Olympus och Panasonic bakom sig. De har minskat kamerastorleken en del genom att designa från starten för att det skall bli en digitalkamera. Four Thirds har bland annat gjort en sensor som är ganska mycket mindre än APS-C för att få ner storlekarna på kamera och objektiv, vilket har en stor nackdel – det är nästan omöjligt att få riktigt vidvinkliga objektiv till Four Thirds; ett 10mm objektiv är inte alls lika vidvinkligt på en Four Thirds kamera som på en APS-C kamera. Teoretiskt sätt borde de också sämre ISO-prestanda, men där hävdar många källor att skillnaden i praktiken är väldigt liten.

För mer info om sensorstorlekar, se Image sensor format på wikipedia.

Kategori 2: Systemkameror utan spegel

Spegelreflexkamerorna var designade som de var på grund av att man tog analogkameror och gjorde dem digitala. Olympus och Panasonic insåg att deras Four Thirds system kunde krympas mycket om de blev helt digitala genom att kasta bort mekaniken, det vill säga den vippande spegeln. Den krympta spegellösa varianten kallas Micro Four Thirds. Antingen så använder man en elektronisk sökare (en liten monitor för ögat), eller tittar på skärmen, eller helt enkelt riktar den mot det man vill fota och knäpper av. Extremt små systemkameror är värdeordet! Micro Four Third kameror är för övrigt bakåtkompatibla med Four Thirds objektiv, om man köper en adapter-ring.

Elektroniktillverkaren Samsung har nu också kastas sig in i leken och börjat tillverka systemkameror utan vippande spegel, Samsung NX. Samsung NX har idag väldigt få objektivtillverkare med sig. En fördel med Samsung NX gentimot Micro Four Thirds är att det är APS-C baserat; det vill säga potentiellt sätt bättre ISO-prestanda, och mer vidvinkliga bilder.

Kategori 3: Systemkameror med sensorn i objektivet!

Det brukar sägas att man sparar det bästa till sist. Och kanske gör jag det, för om jag själv skulle köpa helt nytt system någon gång i framtiden skulle jag fundera mycket på Ricoh GXR! Ricoh GXR flyttar väldigt mycket av kameran utifrån kamerahuset och in i objektivet. Det har två stora fördelar:

  • Andra systemkameror har problemet att man måste vara rädd om dem när man öppnar dem för att byta objektiv, se till att man inte får in skräp i kameran – eller så får man kämpa med att få rent kameran när man fått in smuts in i den (roligare kan man ha, lita på mig…)
  • Andra systemkameror är ”fasta” konstruktioner; vill man ha tele till fullformat eller APS-C så blir objektivet mycket stort. Vill man ha vidvinkel till en liten sensor så är man, hum, körd!

Med Ricoh GXR är objektivmodulerna något man bara kan rycka loss och ersätta med en annan, relativt slarvigt för att vara i kamera-sammanhang. Idag finns det ett Macro-objektiv modul för att ta fina bilder, som är baserat på en APS-C sensor. De två andra kameramodulerna är baserade på väldigt små sensorer, så de förmodligen inte världsbäst på att superbilder.

För att Ricoh GXR skall bli riktigt intressant måste systemet breddas med fler bra objektiv, t.ex.

  • vidvinkel
  • längre macro objektiv
  • allmänt; fler objektiv med större sensorer, något riktigt nattfoto paket!
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s