Rise of the fallen: Nemi

Jag hade tänkt blogga om Nemi’s sorgliga bortgång, men det blev aldrig av. Eftersom jag åker mycket med tåg och buss brukar det bli många foto-, friluft- och serietidningar. Serietidningar är nästan gratis jämfört med övriga tidningar, och prenumerationerna ännu billigare, så efter att läst några störtsköna Nemi blev jag prenumerant. Tills Nemi dog alltså.

Nemi har många synder på sin resume. Inte minst så fick hon mig att få upp ögonen för den lilla odöda flickan Lenore. Och en skämtsam referens till Mortiis fick mig att googla upp honom och pröva hans märkliga musik. På det hela taget, serier kom och gick, men det var alltid en störtskön blandning i tidningen. Ärligt talat var Nemi själv kanske inte det bästa i tidningen.

Nu så damp ett brev ner på posten. Egemont Kärnan tar upp Nemi! 18 maj kommer nästa nummer! Nästa nummer kommer se ut så här:

  • Nemi
  • Zelda av Linakanritafint. En serie som ofta är rolig, men kanske inte riktigt min serie.
  • Tiny Sepuku. Tiny är helt enkelt bäst. Jag älskar denna störsköna hobby-psykolog. Vad man än skriver till Tiny, hur normalt det än kan vara, så får man se Tinys sjuka slutsatser om vad du menade. Om Sverige skaffar president, så kommer jag rösta på Tiny.
  • Em. Riktigt riktigt störtsköna har de enstaka Em som hunnit gå i Nemi varit. Garvat rejält åt en del klockrena skämt som känns väldigt äkta i sin enkelhet. Dessutom gillar jag den minimalistiska teknarstilen, Em verkligen vågar sticka ut med extrem snyggt genomförd enkelhet.
  • Puppy Love. Första episoden kändes mest som en teaser, men det kanske blir bra, den tidigare serien Love Hurts var bitvis riktigt kul.
  • Fabler. Nytt. Låter spännande.

Så, vad verkar vi bli av med?

  • Rex Rudi. Snyggt tecknad serie som var helt poänglös och dötrist. Inget man kommer sakna.
  • Arne Anka. Snyft! Saknar redan. Kommer nog aldrig glömma apan från Blackeberg som snott HA’s sedelpress eller Mördan som flyttar utomland och öppnar ”The Killer Church”
  • Death JR. Tja, serien var snyggt ritad och vagt rolig, men kom aldrig igång. Ingen större förlust.
  • Yvette Gustavssons småserier. De har varit trevliga. Hoppas hon ritar mer och kan komma med i lite fler Nemi framöver.
  • Reservatet (Liberty Meadows). Grymt kul serie med blandning av lätt sexism, apan Cho (författaren/tecknaren själv med i serien), fanatism, galna vetenskapsmän och gud vet vad. Serien bitvist ganska svårförståelig, sett riktigt dåliga översättningar av den i dagspressen men i Nemi var den alltid mycket väl översatt.

På det hela taget verkar vi ha något riktigt grymt att se fram emot. Arne Anka kommer vi sörja, men tja… men det överlever man nog. Frank Cho’s Liberty Meadows är den största förlusten, men det kanske börjar bli dags att köpa lite Frank Cho böcker? Han verkade ju dessutom ha ritat/författat andra serier, så det kanske SF-bokhandeln kan gräva fram åt mig.

Ju mer jag funderar på det så verkar det jag gillat serier som är ganska enkla med halvsjuka referenser till död, sex och fylla 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s