Fjällvandring Dag 5 – Tjäktja till Alesjaure

På femte dagen vaknade jag och min fot kändes bra. Försiktigt stödde jag på den, och se – det gjorde inte ont i den ens med belastning. Värden frågade oss på morgonen om hon skulle hjälpa oss över bron, men vi tackade nej. Kaprifol gick bakom mig och tittade mot fjällen som värden föreslagit, och det gick riktigt bra.

Vi kom inte speciellt långt innan det började regna. Det ösregnade inte, men inte långt ifrån, och det ville liksom aldrig sluta. När vi gått en timme så mötte vi två trötta tjejer som tältat men nu drömde om tillfällig vila i Tjäkta för att slippa regnet. De hoppades på att de bara hade en kvart kvar och frågade om något de såg borta i terrängen var stugorna, men vi fick tyvärr förklara att de hade ganska mycket mer att gå. Uppenbarligen fungerades deras regnskydd sämre än vårt, eller så var vi bara mer inställda på hur långt vi hade kvar att gå.

Så slog vädret om och plötsligt var det underbara sol-fjäll och himla varmt i regnjackorna. Vi stannade, tog av oss regnjackorna, och fikade lite. Plötsligt så inser jag att två harkrankar har börjar para sig på min ryggsäck. Förvåningen var stor och det var bara att konstatera – harkranken har ett extremt långsamt och händelselöst sexliv. Några vandrare kom förbi och vi visade dem moder naturs lustigheter. De undrade hur länge vi tänkte vänta på harkrankarna. "Tja… tills vi fikat klart. Sen går vi, så får de fortsätta på ryggsäcken om de vill" svarade vi ungefär.

På denna färd blev det ganska många vad över jokkar, och speciellt så drog strömmen rejält i fötterna, och man blev lite blöt. Vi valde även att äta lunch vid en vad-jokk, där ett svenskt par med ganska sportig/friluftig utstrålning var förvånandssvärt rädda för vadet. Jag blev aldrig riktigt klok på om de hade kängor som inte var vattentäta, eller om de trodde att så var fallet, eller ovanligt låga kängor. Vi gav dem lite hjälpsamma tips och sa att det kommer fler vad, men detta var ganska lätt och att vi kommit tort genom det. "Kanske lika bra att ställa sig in på att det blir blött?" frågade han tjejen. Hur som helst tog sig han snart över med en ganska vig gång där han gjorde sig besvär att gå på de mest ytliga stenarna längs vadet. Tjejen fick sen en massa peppning och tog stora spindelsteg för att endast gå på de stenar som var helt torra och ovan ytan, såg jättesvårt ut. Väl över fick hon en kram från killen och glada applåder från oss. Konsten att göra något lätt svårt förvisso, men väl genomfört =)

Resan gick sen som en liten dans och vi siktade stugorna borta vid horizonten riktigt tidigt – helt overkligt tidigt. Vi nådde fram till dem 1630. Stugan hade världens minsta vindkraftverk, kansske 3 – 5 meter högt, och tydlligen kunde det driva ett kylskåp och några lampor inne i huvudbyggnaden. Och den hade helikopter-platta. Snacka om civilisation!

Vi delade rum med ett hjälpsamt par som visade sig fjällvandrat 20-30 år, och som gick utan kök m.m. och hade som taktik att alltid gå två distanser för att nå stugor med försäljning och bastu, och sen vila en eller två dagar när de kom fram. De förvånandes att vi gått oavbrutet, även om vi gick kortare (men med tyngre väskor).

Geocachen här var ingen hit; blaufish couldn’t find Alesjaurestugorna (Traditional Cache):


 July 15 by blaufish (1210 found)
DNF. The clue and cordinates both point to the thingy with about 6-7 obvious places to hide a micro. All empty, no cache.

Recommend changing hiding place as this was the most crowded location on the entire camp, not so strange that people find / dislocate it by misstake.


Jag och Kaprifol passade på att besöka bastun på kvällen, och trodde det skulle bli samma tävling i vem som var mest karlakarl här som vid Sälka. Istället var det några lungna grabbar från Piteå (tror vi) och några sörläningar, så nu var det inga bragder som skulle sättas. Dessutom var glaset i bastun sprucket, så speciellt varmt blev det aldrig – något över ljummet förvisso men inga bastutemperaturer. Jag och Kaprifol blev de som vågade bada först, och det gick rätt bra. Visst blir man lite orolig om det finns ett rep man kan hålla sig i för att inte åka iväg med strömmen, men jag badade alldelles vid kanten där man precis kunde doppa sig om man la sig horizontellt, och där var det ingen ström. När vi väl satt nivån så skulle de andra också bada, Norrlängingar kan ju liksom inte bli klådda av sörlängingar i bastubadande. De som tvekade lite lugnade sig när jag förklarade hur jag doppat mig med min "supergrund-dopp" teknik, så alla fick nog badat. Trevligt! Här tvättade vi ur oss rejält i "badrummet" med varmvatten och shampoo, för min del resans första verkligt nogranna tvätt,

Bullens korv, tonfisk, macaroner, chips och konserverad annanas till mat. Mums!

Efter mycket diskussioner hit och dit bestämde vi oss för att sätta klockorna tidigt – både vi och grannarna tänkte gå långt. 23 km väntade oss i morgon, och den potentiella båtturen valde vi att avstå ifrån. Skall man gå 11 mil skall man gå 11 mil, resonerade vi.

.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s