Fjällvandring Dag 4 – Sälka till Tjäktja

Promenerade från Sälka till Tjäktjapasset (1150m ö.h). Cirka 8km, underbar utsikt. Lätt uppförslutning hela dagen gjorde vandringen lite seg, och terrängen var stundtals lite jobbig (terrängtypen "stenträsk" hehe).

På väg upp i träsket hittade vi en fjäril som fastnat i leran, och jag erbjöd den mitt finger. Försiktigt klättrade den upp på det, och satt sen kvar. Först så trodde vi dens vingar var blöta, så vi lät den sitta kvar för att torka. Lite klättrande uppför passet började vi inse att den nog bara var rädd, så kaprifol hittade ett strå och erbjöd den att klättra upp på det. Lyckligt gick den över på det, och fällde ut sina vingar. Flög till en sten, vilade sig där någon minut, och började sen flyga fritt. Kapifol har bloggat två bilder på fjärilen.

Jag hittade en källa där en jokk "bubblade" (eller vad heter det? pårlade?) upp, rakt upp ur marken. Jättekonstigt att se vatten som kommer nerifrån och upp, även om det nu bara handlade om någon enstaka centimeter ovanför marknivån. Några tiotal meter längre upp hittade vi en jokk som försvann ner i marken, förmodligen samma jokk.

Slutligen skulle vi upp för sista delen av passet, vilket var ganska brant. Kaprifol hade lite svårt för klättringen och tyckte den var obehaglig, men efter att hon fått välja en egen väg hon ansåg vara mindre brant/otäck så var vi på väg uppåt. Vi såg även en ensam ren på kanske drygt 50 meters håll! När vi kom upp så lämnade vi sommarvädret på andra sidan och plötsligt var vi omgivna av snö och någon sorts nollgradig vinter – en förvandling på bara några få höjmetrar!

Till vår förvåning så fanns det ett utedass och ett vindskydd i toppen av passet, det hade jag inte förväntat mig. Jag gjorde t.om. en liten insats och donerade lite toapapper till dasset, så att nästkommande besökare får det trevligare.

Cachen Kungsledens höjdpunkt blev en trist DNF:


 July 14 by blaufish (1200 found)
DNF. Looked under big stones where the GPS zero’ed in and some other locations a bit further away, but didn’t find it.

I would have loved to have a hint on this one.

Maybe I was too tired from the trecking? I was really really tired here.


Men någon har hittat cachen efter mig, så jag hade bara dålig tur. Förmodligen trötthet som spelat in.

Vinden ven och det började vina en blandning av regn, snö och hagel så jag, Kaprifol och två svenskor som kom från andra hållet sökte skydd i vindskyddet och fikade å småpratade medan vi inväntade bättre värder.

De sista 4 km mot Tjäktjastugan blev helt klart vandringens värsta. Dels så var vädret svajigt men framförallt var det svår terräng: stenigt som attans och vassa stenar som stack uppåt. Någonstans trampade jag fel eller nått, det kändes som om foten fått ett kraftigt slag upp i fotdynan (trotts att jag haft kängor med rejäla sulor). Halta runt i jobbig terräng med en fot som värker var absolut ingen hit. Såg en ren till, men på längre avstånd denna gång.

Berättade för Kaprifol att vi kanske måste stanna och vila oss en dag i Tjäktja en dag för att min fot värkte, men tydligen förstod hon först senare på kvällen att det var riktigt illa med den, när hon märkte att jag inte kunde stödja på den i stugan.

Sista hindret var bron till Tjäkta. Kaprifol gillade den verkligen inte, tyckte den såg komplett livsfarlig ut och var smått övertygad om att den var ond. Men till slut kom vi över!

Stugvärden var en jättetrevlig liten dam som tog väl hand om oss och gav Kaprifol tips om hur man motiverar sig när man skall övervinna bro-skräck, och hon erbjöd sig att följa med över bron på vägen tillbaka till leden. Hon gav även vandrarna sina väderspådommar om när dert stora ovädret skulle nå fram till stugan, och kom även och meddelade att hennes spådom inte föll in pga ovädret bytt riktning och flugit över ett fjäll istället. Ingen tvekan om saken: det var i denna stuga man verkligen kände sig välkomnad, och det var helt och hållet stugvärdens förtjänst. Lite "mammig", men helt underbar!

Jag lyckades skrämma två folkskygga vandrare (ett svenskt-tyskt par) när jag halvdöd slog mig ner bredvid dem (fanns inga andra lediga platser). Tydligen var min trötta, halta utrstrålining lite för mycket för dem, men de kom tillbaka strax därefter och undrade om de kunde sitta bredvid oss. Kaprifol som anlänt kunde mjuka upp min image 🙂

Gasolköket var helt muppigt (svårtänt, usla tändare, antingen fullt ös eller ingen eld alls) vilket gjorde att matlagningen f*ckade ur helt för mig, brände vid maten. SUCK. Halt, trött och maten fubar. Just nu kändes dagen riktigit, riktigt dålig. Men med mat och vila i kroppen lite senare, så började det kännas bättre.

Stötte på några danskor som vi träffat tidigare redan i Sälka, och bjöd dem på blåbärspulver. De undrade förundrat var man fick tag på det, och förvånades när vi berättade att alla svenska mataffärer säljer blåbärssoppa och nyponsoppa i pulverform.

Några timmar in på kvällen började smärtan i min fot avta, och jag började få upp hoppet för att kunna gå på foten nästa dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s