Fjällvandring Dag 1 – Nikkaloukta till Kebnekaise

Fjällvandringen började lite försiktigt med att vi letade upp geocachen Nikkaluokta och tittade oss runt i miljön, tog lite foton och så. Sen började vi  den 19km långa vandringen mot Kebnekaise  Fjällstation.

Vi valde att skippa båten som kunde klippa 7km av resan och tydligen är väldigt populär. Kaprifol ville inte att vi skulle känna "Vi har gått elva mil, men vi fuskade 7km" så det blev en lång första dag.

Kaprifol hade en del problem bl.a. att väskan kändes för tung och inte satt rätt – vi borde naturligtvis ha tränat lite mer inför resan, men hon hade fått problem med foten så att låta den läka var prio 1, inte att träna. Men vi höll humöret uppe och passade på att äta rejält av den mat som låg i hennes väska för att minska lasten.

På det hela taget kändes det ganska mycket som man var på väg till fjällen, snarare än att vara framme. Förutom att marken stiger en hel del och att flora/fauna särskiljer sig en del, så var första dagen inte speciellt olik en vandring hemma i de egna skogarna.

Kaprifols humör studsade lite upp och ner över den oväntat svåra första dagen, men det var ganska stabiljt jojo-ande. När det bara var någon kilometer kvar rasade mitt humör fullständigt så det blev att sitta ner, äta lite och återfå viljestyrkan. Sen kom vi fram allmänt halvdöda till Kebnekaise och sjunk ihop utanför dörren.

En glad å go kille med solglasögon, stor blå skinande goretexjacka och ett strålande humör undrade hur vi gått.
– tolv… någonting.. när bussen kom fram, svarade jag
– Tog ni båten?
– nej…
– Haha, det är helt är helt rätt. Första gången tar man inte båten. Men sen går man aldrig hela sträckan igen!

Hans soliga humör smittade av sig och vi traskade in och lyckades hitta en STF-tjej som kunde visa var vår inkvartering fanns.

Vår färdtakt under dagen hade varit överraskande låg. Även om man räknar bort lunch och middag så höll vi inte mer än cirka 2km/h, och det hade varit mycket jobbigare än det borde ha varit. Vi började misstänka att vi var för tungt packade. Kaprifols väska vägde cirka 11.5 kilo när vi vägde den utanför servicebyggnaden, vilket tyder på att min våg och beräkningar där hemma slog rejält fel (Hennes väska skulle vägt 10 kilo vid start, drygt 15% tyngre i verkligheten – EFTER att vi ätit en del mat). Lite choklad m.m. flyttades över till min väska. Tyvärr vägde vi inte den där, jag trodde att den vägde 18 kilon men tja… min våg och beräkningar var ju tydligen fel…

Vi avslutade dagen med en härlig dusch. Enligt Kaprifol sparkade en kille på min säng några gånger för att få mig att sluta snarka innan han gav upp – så lätt väcker man inte mig =) 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s